Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
claes fredbik horn
på ett anfall och hade ett respectabelt artilleri för kustförsvaret.
Danskarnes omdöme om Bonarps läger var, att konungen i
Sverige icke måtte tro sig imponera med en armé af endast 20,000
man. Också skilldes danske troupperne från deras exercise-möten,
samtidigt med svenska trouppernas samlande. En obehörig
nyfikenhet hade likväl kunnat kosta mig dyrt i anseende till
misstroendet. Då jag neml. skulle passera sundet, ville ingen
båtskeppare lägga ut i anseende till den starka stormen och då jag
i afvaktan på lugnandet mot aftonen gick for att bese
Crono-borgs slott, blef jag af posterne på glacisen med honneur
förbi-släppt. (Jag var civilt klädd, men bar mustacher och bandet
för medaillen i knapphålet). Jag vandrade altså fram inom
verken, der jag försporde mycket arbete, rakt på slottet, men
fann mig åtföljd af en beväpnad soldat. Framkommen till vakten,
blef jag der formligen anhållen såsom en utan tillstånd i
fästningen inträngd svensk officer, hvilken specielt vore förbjuden att
insläppas. Lyckan ville att vakthafvande officeren kände mina
famillieförhållanden i Danmark och sade sig med förtroende till
min person icke vilja till commendanten anmäla min ankomst,
och beledsagade mig artigt ut ur fästningen, i stället att anhålla
mig som spion.
Med året 1820 börjades egentligen min bana som landtman,
ehuru jag derunder ännu förrättade tjenst vid cavalleri-inspection.
Samma år fick jag en visit af excellencen grefve Horn med
sin fru, som hos bekanta i orten allmänt omtalade sin afsigt att
göra mig till universalarfvinge af sin stora förmögenhet, hvilket
bekräftades ytterligare, då han året derpå kallade mig och min
hustru till Ekebyholm, der vi emottogo bestämt löfte om denna
afsigt med tillägg, att han snart behöfde någon, som kunde blifva
honom behjelplig i sin stora economie och jag med min hustru,
som han alltid hyllat, borde flytta till honom på Ekebyholm;
skulle han frånfalla, erhölle hans enka under sin lifstid huset i
Stockholm med lösören samt en årlig pension af 4,000 rdr,
hvarefter allt skulle oss tillfalla, sedan hans brorsbarn blifvit utlöste.
Grefvinnan yttrade dervid, att om den olyckan hände henne att
öfverlefva sin man, vore denna arrangement med hennes önskan
öfverensstämmande. Hvad var naturligare än att med dessa,
som jag trodde, säkra aspecter på en stor fortune, jag öfvergaf
en tjenstebana, på hvilken jag trakasserades, helst med den
oppositionsanda mig inspirerades mot de yppade missbruken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
