Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
claes fredbik horn
Vid denna bouppteckning, då jag förnam att ingen
disposi-sition till mig framvisades, kunde jag ej undgå att efterfråga
— icke den stora, hvarom jag senast fådt löfte — men om en
på 1 tunna guld, mig in originali bevittnad företedd, då jag
1815 utkallades från Stockholm till Ekebyholm,1 uti hvilken
disposition äfven förekom att i händelse hans f. d. måg grefve
Gyldenstolpe2 trädde i nytt gifte skulle 1 tunna guld, honom
ämnad, äfven tillfalla mig. Gyldenstolpe var nu omgift, alltså hade
jag att vänta 2 tunnor guld, derest den senare disposition på
allt icke skett. Grefvinnan yttrade öfver denna förfrågan den
största förundran och visste derom intet besked, hvarföre jag
inskränkte min förfrågan, om det med varm hand mig skänkte
biblioteket vore mitt; sådant medgafs dock icke utan betänkande.
Med mig gjorde hon liqvid på dagen, d. v. s. med afdrag från
Horns dödsdag på den pension af 500 rdr, hvarmed han köpte
sig fri från förmyndareansvaret. Ekebyholm borde efter hennes
förmenande icke heller gå i arf och vi samtliga arfvingar (jag
för min hustrus räkning) måste anlita en lagkarl för att göra
denna enkla sak klar. Nu visste jag ganska väl, att den döde
aldrig ämnat sina brorsöner något mer än hvad de lagligen kunde
fordra och han hade en gång mot mig yttrat förtrytelse, då under
samtal om hans disposition jag yrkade en så ansenlig lösen, att
dessa arfvingar icke skulle finna något skäl att mot mig anställa
process för utbrytning af deras arfslott; det var med minnet
häraf jag ännu trodde det enkan skulle vilja skilja de öfrige
arfvingarnes sak från min och åtminstone honorera Horns löften
efter sin egen död, hvilken tanka understöddes af hennes
ovanliga vänlighet mot mig, som, då jag tog afsked för att återresa
till Falkenå, yttrades i önskan att snart återse mig såsom en
stödjande vän. Min surpris blef således stor, då straxt efter
ankomsten till Falkenå jag från häradshöfdinge S. L. Theorell,
arfvingarnes gemensamma sakförare, fick den förfrågan, om icke
grefvinnan Horns förklaring vore, som han trodde, en osanning,
att neml. jag vid afskedet så groft förolämpat henne, att hon deraf
insjuknat, i hvilket fall Theorell icke vågade att utan vittne med
henne umgås. Denna infamie föranledde mig att i ett öppet
oförsegladt bref, som sändes till executor testamenti justitierådet
Poppius, förklara, att derest hon icke återtog en sådan calomnie,
1 I Rimbo socken, Stockholms län.
2 Generalmajoren Ulric Gyldenstolpe, † 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
