Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minmen ur min lefnad
207
förvåning återtaget. Föranledd af de upplysningar jag erhållit
om vederbörandes åsigt af frågan och synnerligast med afseende
på mitt oförsigtiga companieskap med v. Vegesack, för hvilken
förseelse jag ansåg mig behöfva göra förklaring, anhöll jag om
audience hos konungen, hvilken jag icke besökt, allt sedan den
desappointement hände mig att blifva gäckad i befordringsväg
och att vara föremål icke allenast för konungens misstro till
mina politiska tänkesätt men äfven höga missnöje öfver ett lifligt
deltagande i riksdagsopposition. Denna audience var af en särdeles
besynnerlig egenskap. Jag emottogs (averterad af Brahe, alltid
min vän) med mycken godhet i enrum, placerades genast i soffan
bredvid konungen, som i milda ordalag förebrådde mig mitt
aflägsnande från honom. Jag svarade, det min tillgifvenhet för
konungen var lika stor som min öppenhet att i redlig afsigt tala
och opinera om rikets angelägenheter; sedan inkommen på
diligence-frågan, erkände konungen, det man velat skrämma honom för
sjelfva inrättningen såsom varande ett revolutionsmedel. Vid
detta tillkännagifvande spelte jag, sora en vid konungens vanor
bekant actör, min ro le, tog en barsk min och reste mig ur soffan
med det utrop: *Quoi! V. M., elle me croit donc capable Æune
trahison? Konungen fattade mig i armen, neddrog mig i soffan
med försäkran att, om han ett ögonblick kunnat betvifla mina
afsigter, vore han nu fullkomligt öfvertygad om min loyauté,
erkände till och med hur orätt han ofta hade genom öfverlåtande
till sitt häftiga lynne med tillägg *on doit me pardonner mes
fautes en considérant mes grandes actions et mon amour pour
le peuple Suédois» m. m. Yi skiljdes såsom vänner och med
löfte oin nådigt understöd af postmedlen för den nu väl ansedda
inrättningen, samt iped förklarande af konungens aktning för den
oppositionsröle jag kunde anse mig befogad att fullfölja. Min
gamle vän baron Koskull (andre hofmarskalk) berättade mig
sedan, huruledes konungen yttrat sig om den högst intressanta
entrevuen med mig, troende förmodeligen att hafva öfvervunnit
mina politiska scrupler öfver händelser och förhållanden, sora
jag offentligt ogillat; men till Carl Johans beröm måste lända,
att han aldrig af mig fordrade denna resignation, att han
visserligen sökte hålla mig så mycket som möjligt i dependence af sin
bevågenhet för diligencen, men då han förnam, huruledes sådant
snarare verkade till motsatsen, han visade denna min inför
honom sjelf likasom å riksdagen ådagalagde independance af egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
