Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minmen ur min lefnad
227
fering riksdagen derpå till grefve Sparre, då han å Riddarhuset
uppträdde med försvar för sin osvenska handling.
Min offentliga bana är nu slutad, sedan jag genom en nära
absolut döfhet är förhindrad att deltaga i något samqväm. Vid
€1 års ålder kunna äfven de flesta anse sin röle slutad eller
åtminstone böra slutas.1 Vid tillbakaskådande på min publika
vandring finner jag många och stora skäl till missbelåtenhet med
mig sjelf, mera än med andra, ehuru jag i rikt mått erfarit den
lumpenhet, hvarmed så kallade politiska både vänner och
motståndare sig skickat.
Icke utan böjelse att sjelf herska kände jag tidigt ett
afgjordt hat mot allt förtryck, ett förakt för allt öfvervälde, som
ej grundade sig på afgjordt företräde i caracter och förmåga.
Deraf mitt anslutande till en opposition, som hade att förfäkta
konstitutionella rättigheter, hvilka öfverträddes af en nog
sjelf-rådande styrelse och till följe af en dynastisk politik.
Jag deltog tidigt i de politiska brytningar, som grundlade
hos mig en känsla af pligt att som sjelfskrifven riksdagsman
vara verksam, och då ett ofilosofiskt studerande af historien, samt
ett förledande föredöme af republikanska grundsatser hos mig
togo ungdomens entusiasm i anspråk, jemte den missaktning, jag
på nära håll vunnit för hofvets omgifning, förde mig närmare
dess motståndare, blef jag vilseförd af allt för vidsträckta
reformbegär. Likväl kunde jag aldrig förlikas med de halfmesyrer att
på ett demokratiskt konungadöme bygga Sveriges välfärd.
Republiken kunde vara mitt ideal, men ingalunda demokratiens
välde, och detta förvexlande af europeisk statskonst med
utopiska drömmar, förde mig en tid allt för långt på den liberala
banan. Både riksdagsdebatter och tidningsuppsatser vittna 0111
min politiska villfarelse. Dess lutande plan och deraf följande
omstörtningar blefvo likväl icke af mig uppfattade, förr än jag
skyndade att taga en annan väg och blifva conservativ i ordets
egentliga mening uti allt hvad som rörer Sveriges
grundförfattning, dervid uppoffrande åtskilliga favoritidéer, hvilka som sådana
jag befunnit vara helt opraktiska och således, åtminstone för
det närvarande, förkastliga. Den republikanska tendensen vill
ministerstyrelse med en riksdagsmajoritet, alltså ett partivälde:
men jag blef öfvertygad om att Sverige hvarken har moyenger
1 P. d. landshöfdingen grefve Horn dog först den 8 april 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
