Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västerbotten och ryssarne 1 7 1 4-17 2 1
257
I en senare skrifvelse säger landshöfdingen, att som detta magasin
skulle komma att kosta öfver 20,000 dr s:mt i månaden eller
mera än hvad allmogen i andra pålagor under året hade att
utgöra och allmogen icke utan sin totala undergång skulle kunna
allt detta prestera, »så blefve själfva ogörligheten lag och måste
man antingen afstå från kontributionernas infordrande eller från
magasinets upprättande.»
Ännu i början af september kunde landshöfdingen skrifva
att, »ehuruväl man varit i stor fruktan här å orten för fiendens
öfversättande hitåt sjöledes, så har man, Gudi lof, ännu intet
hört af honom»; med en farkost ifrån Jakobsstad hade man också
erhållit underrättelse om att alltifrån Christina hvarken till
lands eller sjös någon fiende afhördes. De flyktingar, som,
gynnade af sydliga och ostliga vindar, nu hoptals kommo öfver
hafvet, hade ej heller kunskap om någon fiende sjöledes; prosten
i Nerpes, Gabriel Thauvonius, som äfven hörde till de flyktandes
antal, visste blott berätta att fientligt rytteri hade vid hans
afresa infallit i socknen. Men den 11 sept. ankom från
Vargön, 5 mil söder om Vasa, en mängd flyktingsbåtar, som
medförde underrättelser om att fienden hade visat sig i sjön
med 50 gallejor, förande stycken, och 160 små finnbåtar med
fotfolk. Hela styrkan lär hafva uppgått till omkring 600 man.
Några af flyktingsbåtarna hade af fienden blifvit upphunna, då
det i båtarna varande folket afklädts, men sedan fått fortsätta
sin färd. Huruvida han ämnade förena sig med det till
Österbotten ankomna rytteriet eller sätta öfver Qvarken, visste de icke.
Med anledning af dessa rykten lät landshöfdingen uppbåda några
socknars allmoge till vakthållning vid de hamnar, där man snarast
väntade fienden. I skrifvelse till regeringen klagar han öfver
att inga fartyg till landets försvar afhörts, hvarföre också
borgerskapet i städerna icke hade vågat att utan konvoy afsända sina
varor till Stockholm. Sex dagar efter underrättelsen om fiendens
uppträdande med skärgårdsbåtar i sjön kom till Umeå d. 18
sept. meddelande om att fienden landstigit vid Holmön, hvarföre
man ej någon stund var säker för ett fientlig angrepp på
fastlandet. »Jag beklagar», skrifver landshöfdingen, »det jag intet
äger mer än 12 kulor till man, där jag likväl tillförene ofta
påmint om ammunition.»
Länet var således så godt som alldeles försvarslöst prisgifvet
åt fienden. Intet fartyg skyddade dess kuster, landsdelens eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
