Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
SAMUEL KIECHEL8 BKSA I SVEB1GE 15 86
Narva, hvilket jag då likväl icke visste; denne ville resa hera.
Den, som icke på vinterföre kommer nr landet, kan knappt för isens
skull göra det före pingst. Då. föret började gå bort, var det
icke skäl att dröja. Dansken och jag kommo öfverens; han hade
på kredit köpt en häst med släde och tillbehör af en lübsk
köpman, som därföre troligen väl icke fått mycket betaldt.
Vi reste den 12 mars ungefär kl. 2 på e. m. från Stockholm
och hvar och en hade sin egen häst och släde. Vi hade icke
kommit mer än en half mil från staden, förrän vi redan foro
vilse, emedan vi höllo för långt åt vänster, ty föret var mycket
dåligt, så att man kunde inse, att det vore omöjligt att länge
fortsätta på släde. Vi foro sålunda långt in på natten, tills vi
slutligen kommo till en by, där vi hos kyrkoherden anhöllo om
härberge, hvilket han en lång stund icke ville bevilja, men till
slut tillät han oss sätta in hästarna i stallet (min reskamrat såg
så törstig ut, att jag själf icke hade trott honom allt för väl).
Jag tänkte för mig själf, om det Bå nära staden händer att man
icke vill härbergera oss, hur skola vi då komma ur landet, när
vi hafva 80 eller 90 mil att resa, och jag hade nästan i sinne
att dagen därpå fara tillbaka till staden, då byn, som hette
Botkyrka (»Büsskürch»), icke ligger mer än 2 mil därifrån.
Den 16 dennes foro vi tidigt före dagningen härifrån måna
om att icke dröja, emedan snön mestadels smält bort på vägen,
och isvattnet på somliga ställen gick in i släden. För öfrigt var
det ej så farligt att isen snart skulle brista, emedan isarna ännu
voro öfver en aln tjocka; om också regnväder infaller under åtta
dagar, så bryta isarna ändå icke så snart upp. Ofta inträffar
stor olycka, då människor för sent på året begifva sig öfver, och
isen brister under dem, då häst och karl drunkna, liksom ock
då om hösten folk för tidigt vågar sig öfver sjön, innan den ännu
är säkert tillfrusen. Vi reste vidare öch kommo vid
middagstiden till en gästgifvaregård, där vi fodrade våra hästar, och foro
straxt därifrån, men råkade åter vilse, så att det var långt in
på natten, innan vi åter kommo in på banad väg, och det var så
mörkt, att vi icke kunde se hvarandra. Till slut såg jag på en
från landsvägen aflägsen kulle ljussken från en usel koja, i
hvilken bodde en fattig bonde, som vi väckte, och bådo, att han
ville härbergera oss, hvilket ock skedde efter många böner. Han
hade blott ett litet stall, i hvilket han hade fyra eller fem kreatur
och hvars dörr var så låg, att min kamrats häst icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
