Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SAMUEL K1ECHELS RESA 1 SVERIGE 158 6
mig och ville tala mycket, vid mig, som jag dock ej förstod och
ännu mindre kunde svara på. Stället hette »Büerling», tre mil
från Nyköping. Denne gode man gaf mig mat och dryck efter
sin förmåga, liksom foder åt min häst, och tillät icke att jag
sof på golfvet, utan visade mig den äran att låta mig sofva pà
en bänk. Han lade ock för mig en tung silfversked för att
därmed äta mjölk eller soppa. Jag måste berätta, att det i Sverige
är en vanlig sed, att om man kommer till en fattig bonde, har
han dock sina silfverskedar, åtminstone för sig och sin hustru,
om han ock icke har någon bädd i huset. Och hvad förmögna
och ansedda bönder beträffar, skola många äga 50, flere eller
färre, tunga silfverskedar, som de akta för sin skatt. Jag
förmodar, att de icke, om de få penningar, tro sig mäktiga att
sköta desamma. Om de fått in penningar, som de kunna undvara,
låta de göra sig en silfversked, icke till köps utan så tung, att
han väger omkring 3 eller 4 riksdaler. Och det har mig berättats,
att före kriget, då folket varit mycket förmögnare och bönderna
stundom haft del i bergverken, funnos de, som ägt en half tunna
full med silfverskedar. Så berättade för mig konungens
myntmästare, en nederländare, att han kände en bonde, som ännu ägde
en half tunna silfverskedar, ehuru kriget tämligen smält det
tillsammans för dem. Dock funnos de, som ännu ägde någon liten
förmögenhet, så att på flera ställen under vägen lades sådana
skedar för oss på bordet, hvari bönderna sätta sin stolthet.
Den 18 dennes tog jag afsked af bonden och begaf mig
tidigt i väg härifrån; ju längre jag kom, dess mindre snö och
dess djupare vatten hade jag. Efter 2 mil kom jag till en
rinnande bäck eller graf, jag ville fara öfver, men då jag kom på
midten, brast isen under min häst, så att han sjönk ned ända
till bröstet och slädan efter; jag hoppade ur och isen brast äfven
under mig, så att jag till hälften stod i vattnet. Nu ville jag
icke lämna remmarne på släden, var rädd att min häst skulle skena
i väg, vadade alltså efter densamma, till dess jag kom öfver.
Vid stranden stodo två hjul, där två personer nyligen blifvit
afrättade, emedan de begått mord. Därifrån hade jag ännu en
god mil till Söderköping, som jag till största delen sprang till
fots, och dock kunde jag knappt värja mig för kylan, emedan
jag var alldeles våt in på bara kroppen. Jag kom före
frukostdags till staden, och hade jag då rest tre mil från mitt
nattläger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
