Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ÖKVER8IKTER OCH GRANSKNINGAR
»Zur deutsch-skandinavischen Geschichte im XV Jahrhundert». En
mera sammanhängande framställning erbjuder professor Schück i
sin Svenska Literaturhistoria, men dels sträcker sig denna ej utöfver
reformationstiden, dels är den af naturliga skäl ej uttömmande; den
måste ju i främsta rummet afse de literärt betydande arbetena.
Gustaf Vasas krönikeskrifvare har H. Wieselgren behandlat i denna
tidskrift, men i öfrigt äro 1500-talets historiska författare hvarken
fullständigt utgifna, ännu mindre kritiskt behandlade. Storhetetidens
historieskrifning lopp, som bekant, i två strömfåror, en exakt och
officiell, den andra nationell, men i vissa stycken öfver höfvan fantastisk.
Ingendera är fullständigt tecknad, ehuru de allmänna dragen af
den senare äro kända genom en och annan specialundersökning.
Forssell har senast i sin Minnesteckning öfver Erik Benzelius gifvit en
kort, men förträfflig framställning däraf. Och 1700-talete rika,
rörliga, skiftande verksamhet på detta område väntar ännu på sin
skildrare. Dalins i det hela utmärkta försök att genom stilens behag
på grund af ganska aktningsvärda studier vinna allmänhetens intresse
för historiens allvar, Lagerbrings af samtiden så föga uppskattade om
den yttre formen bekymmerslösa forskning, Botins mera gustavianskt
polerade skriftställarskap, Schönbergs och Hallenbergs verksamhet,
kringflätade af tidskrifternas och disputationernas ändlösa rad,
förtjänade dock en behandling för sig och i sammanhang.
Det är sålunda utan så synnerligt stora förarbeten som hr
Schy-bergson fått gripa sig an med sitt verk — under den tid, som
egentligen är föremål för hans skildring, är ju den finska
historieskrifningen endast ett skott pä den svenskas stam och får sin saft
och färg från densamma. — Efter en kort inledning om de svenska
historieBkrifvarnes äldsta uppgifter om Finland och de första i
Finland tillkomna historiska arbetena skildrar förf. den historiska
forskningen under det finska universitetets första period 1640—1722,
sådan den sköttes af professorerna i moral och historia — de två
ämnena voro sammanslagna ända till 1811. Mager och färglös är
den visserligen i hög grad, denna forskning; de hvar på sitt håll
märkligaste arbetena, Laurent» Petri finska rimkrönika och Peter
Bångs famösa »De forna Sveogoternas kyrkohistoria», tillkommo på
sidan om den historiska lärostolen — Bång utgick, som bekant, från
den satsen, att Adam åtminstone en del af sitt lif bodde i Sverige.
Det följande århundradet, 1722—1827, delar förf., något
godtyckligt måhända, i de tvänne perioderna: 1722—1771 och 1771—
1827. Den uppgifna anledningen, eller att Porthan 1771 utgaf
första disputationsakt af sin Åbo biblioteks historia, är åtminstone
i och för sig icke af så stor betydenhet (hvarför icke hellre då Åbo
tidningar, som började samma år?) Lika gärna synes man kunnat
taga 1766, då hans undersökningar om finska poesien började tryckas,
eller 1772, då han som bibliotekarie fästes vid universitetet. —
Förra hälften af denna tiderymd kan med skäl kallas den »Scarinska»
tiden. Den fylles nästan uteslutande af vestgöten Algot Scarina
verksamhet såsom professor i moral och historia vid Åbo universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
