Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN OM SVERIGE OCH RYSSLAND 17 92 9 6 SS
thius’ omdöme om Reuterholms yttre politik, att »dess mest utmärkaude
drag var falskhet och dubbelhet», men att »Reuterholm med sitt
känsliga och retliga lynne saknade tillräcklig själfbehärskning för att
kunna bringa till ett lyckligt slut det dubbla spel, hvarpå han
inlåtit sig», i viss mån får jäfvas. Och till en sådan modifierad dom
har i själfva verket just prof. Boethius själf gifvit uppslaget genom
att lägga i ljuset förmyndarregeringens förbindelser med Frankrike.
Dessa förbindelser, såsom man trodde, för en längre tid befästa
genom fördraget af den 14 sept., skulle yttermera tryggas därigenom,
att återvägeu till Rysslands vänskap så vidt möjligt spärrades;
lämpligaste medel härför var o att förmäla Gustaf IV Adolf med någon
icke-rysk prinsessa. Hr Åkeson, i citerade arbetet, uttrycker sin
förvåning öfver Reuterholms kortsynthet att genom dylika planer
beröfva sig »ett verksamt medel för bibehållandet af ryska kejsarinnans
vänskap». Enligt min mening bör man i stället häri se en
konsekvens af hans hela anti-ryska politik. Giftermålsplanen hade nämligen
visat sig i så hög grad ligga Katarina II om hjärtat, att hon för
att vinna dess realisering ville göra ganska betydande medgifvanden
och uppoffringar. Så börjades på sommaren 1795 de underhandlingar
om den svenska konungens äktenskap med prinsessan Lovisa Char
lotta af Mecklenburg-Schwerin, hvilka på dubbelt sätt skulle bidraga
att framkalla raka motsatsen till hvad som åsyftades. På dubbelt
sätt, ty Katarina blef nu retad och sporrad att börja en synnerligen
kraftig diplomatisk aktion med syfte att spränga Sveriges förbindelser
med Frankrike och Mecklenburg, och detta underlättades därigenom,
att Gustaf IV Adolf själf, missnöjd öfver det olyckliga valet af brud,
yrkade förlofningene uppslagning. Denna episod, så val förbindelsens
ingående som det följande brytandet — i samband med fullständigt
politikskifte i Sverige — är utförligt skildrad i hrr A. Hjelmérus’
och N. Åkesons år 1891 utkomna skrifter. Den förre har under
titeln »Gustaf IV Adolfs frierier» meddelat några tämligen vidlyftiga
utdrag ur expeditionssekreteraren Samuel Hjelmérs dagbok för åren
1795—97, hvilka han sammanbundit med hvarandra förmedelst
kortfattade situationsskildringar på andra memoarverks grundvalar
(särskildt efter Adlerbeth och Schinkel-Bergman). Skriften gör icke
anspråk på själfständig forskning, men gifver oss åtskilligt, som är af
intresse; framför allt märkes redogörelsen (å sid. 81 f.) för
behandlingen inom Stockholms stads konsistorium, okt. 1796, af spörsmålet
om storfurstinnan Alexandras trosfrihet. Därvid äro hertigens
skrifvelser till ärkebiskop Troil, till konungens biktfader,
öfverhofpredi-kanten Flodin och till sin egen biktfader doktor Murray — samtliga
medlemmar af konsistoriet — intagna in extenso (enl. Hjelmérs
uppgift tillhandahöllos honom dessa handlingar »amtsmässigt» af en bland
assessorerna i konsistorium). Med mycket nöje tager man äfven del
af Hjelmérs berättelse om siu vistelse i Mecklenburg såsom biträdande
vid giftermålskontraktets uppsättande; skildringen af det lilla hofvets
lif, af den utsväfvande hertigen och af dennes konflikter med sitt
folk är synnerligen ledigt utförd. Hvad de faktiska uppgifterna an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
