Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 39
Här framlade Knyphausen visserligen sina tankar om
krigföringen, uttalade som sin åsikt, att man borde uppsöka fienden
i hans fästningar och belägra en af dem t. ex. Nienburg, anlägga
en stark skans vid Allers och Wesers sammanflöden, skicka en
hjälpkår till Nederländerna o. s. v., men på samma gång
besvärade han sig på det högsta öfver de mot honom framställda
falska beskyllningarna, klagade öfver bristande auktoritet och
begärde slutligen afsked från sitt befäl.
Fältmarskalkens afskedsansökan kom emellertid för
ögonblicket olägligt för rikskanslern, som icke synes hafva varit
benägen att just nu, då Sveriges ställniug genom de vunna
fördelarne i dessa trakter betydligt stärkts, göra hertig Georg till
ensam herre på täppan. Han sökte och lyckades därför att
ställa Knyphausen tillfreds genom att gifva honom en ståtlig
förläning, hvars erhållande länge för denne varit ett
önsknings-mål. Förläningen var staden Meppen, belägen vid Ems, med
tillhörande område, en donation, med hvilken Knyphausen, enligt
hvad som af hans biograf antydes, ej osannolikt förband stolta
framtidsdrömmar. Ett eget herradöme, med eller utan svenskt
protektorat, i dessa hans hembygds nejder på bekostnad af de
sönderfallande stiften — den tanken har måhända icke alls synts
honom orimlig!
Med afseende på krigets fortsättande tyckes Axel
Oxenstierna i allt väsentligt hafva accepterat Knyphausens förslag
att fullfölja operationerna i Westfalen, förtaga fienden hans
rekryteringsplatser och, om möjligt, bemäktiga sig Minden och
och Nienburg vid Weserström men, dit resten af de fientliga
trupperna tagit sin tillflykt.1
1 För såvidt jag kan förstå, har här herr Sattler åter fullständigt
missuppfattat det bref, som han själf citerar, näml. A. Oxenstiernas bref till regeringen
d. G aug. 1633 i H. rör. S. H., XVII, s. 240. I texten sid. 439 yttrar herrS.:
»Ebenso wurden die Pläne fur den weiteren Feldzug nach des Landtgrafen
Wünschen festgestellt, indem man den Beschluss fasate, Herzog Georg und Knyphausen
sollten den erfochtenen sieg über die feinde in Westfalen weiter verfolgen und Stadt
und Stift Osnabrück erobern». Och vidare längre ned på samma sida heter det
om K.: »–-seinen eigenen Kriegsplan brachte er auch nickt zur Annahme».
I det anförda brefvet af Axel Oxenstierna heter det: >Wi» (d. v. s. alla tre de
uppräknade: A. O., hert. Georg och Knyphausen) »hafve rådeligest funnit att
hertigen af Lüneburg oeh Kniphausen med wår armé, victorien och fienden pursvivera
skulle och honom i Westphalen och ved Weserströmmen sine recreuer fortaga, och
efter möjeligheten förhindra att han icke måtte recolligera sig, som ock att tillse
att im patronera sig Minden och Nienburgh på Weserströmmen, dijt han sin retrait
tagit hafver och derigenom öpna oss Weserströmmen ...» Här säges icke ett
ord, hvarken om att planen var landtgrefvens, ej heller om eröfringen af Osna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
