Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
PER SONDÉN
kraftigt bistå Sveriges fornt i Amsterdam varande sändebud,
Ludvig Gamerarius, vid underhandlingarna om att få det na
utlöpande 1614 års förbund med Generalstaterna förnyadt. Om
Falkenbergs nit och duglighet att utföra de underhandlingar af
ekonomisk art, som ålågo honom, torde man knappast vara
berättigad att hysa något tvifvel, men hans egenskaper och
åskådningar i andra afseenden voro ägnade att inge farhågor och tvekan
rörande hans lämplighet för denna beskickning.
Redan i Danzig hade hans häftiga och våldsamma natur
hållit på att framkalla förvecklingar af ganska allvarsam art,
och redan här hade hans starka monarkiska känslor på ett föga
undfallande sätt gifvit sig till känna. Här i Holland, där man
föga aktade kungligheten och »begagnade samma predikat vid tal
om en stor konung som i fråga om en borgmästare i en liten
småstad», sårades hans känslor ännu mera, och de långsläpiga
underhandlingarne med de Högmögende satte hans tålamod på
ett prof, som det icke alltid bestod.1 Men på samma gång han själf
stötte sig på den demokratiska andan, sårade han å sin sida
Staterna genom ett mot dem respektvidrigt språk.
Vi hafva redan vid redogörelsen för Knyphausens delaktighet
i Falkenbergs planer omnämnt, huru Generalstaterna med hänsyn
till sina egna rustningar för företaget mot Herzogenbusch bestämdt
vägrade den begärda tillåtelsen att värfva på holländskt område,
huru Falkenberg då slagit sig ned i Emden, och huru han här
företagit sig för Hollands säkerhet ganska betänkliga ting. Ej
nog med, att han öppet trotsade förbudet mot värfning inom
Nederländernas egna gränser (ja, hans officerare, som det hette,
»debaucherade» Generalstaternas egna i Amsterdam liggande
kompanier), utan han uppgjorde äfven, till hämd för att
myndigheterna i Amsterdam låtit häkta hans officerare, den plan till
omhvälfning i Ostfriesland, vid hvilken Knyphausens medverkan
påräknades, och som sannolikt skulle inledt Generalstaterna
emot deras vilja i fejd med kejsaren. Spänningen mellan de
maktägande i Holland och Gustaf Adolfs sändebud blef nu
sommaren 1629 ytterlig, då plötsligen Wallensteins infall i
Nederländerna ändrade situationen och gjorde Falkenberg helt
oförmodadt till republikens räddande ängel.
1 Såsom en ytterligare bekräftelse på hvad prof. Wittich om F:s häftiga
uppträdande berättar, må anmärkas, att J. Skytte i ett bref till K. M:t d. 9 april
1631 omnämner en viss diplomatisk person, Cornelius, sedan sänd på en beskickning
till Moskva, som af hofmarskalken i Holland fått »munslag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
