Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM
133
for friheten torde nog hafva varit uppriktigt; Sveriges »palla»
regeringssätt med alla dess intriger, dess ämbetsmannavälde och
tillfällen till »memorialer» om likt och olikt kunde ej annat än
tilltala ett sådant lynne som Oelreichs. Ej häller var han
okänslig för de rika tillfallen till mer eller mindre rättmätigt förvärf,
som tiden erbjöd och dess anda ej strängt förbjöd. Oelreich
var, berättar Fant, känd för sin sordida snålhet.
På En Ärlig Svensk förtjänade Oelreich nog ej så litet.
Hattarna mottogo skriften med förtjusning och gjorde mycket
för dess spridning. En ny upplaga af de första numren blef
nödvändig, och den ofvannämde korrespondenten anslår i maj
de fasta prenumeranterna till 400 — ett för den tiden rätt
akt-ningsvärdt tal. Afsättningen motsvarade dock ej Oelreichs
beräkning, ty han fick, som vi skola se, ett betydligt restlager
kvar. Orsakerna härtill voro. flera; främst kanske det oerhördt
höga pris, som Oelreichs penningbegär åsätt skriften,1 vidare
dess vidlyftighet och omständlighet och slutligen kanske ej minst
det rykte, som man utspridt, att samtliga prenumeranter blefvo
antecknade vid hofvet. Den nämde korrespondenten framhåller
detta jämte det »uppenbara skinneriet» såsom skäl, hvarför han
nöjt sig med att »då och då på kaffehusen» läsa arken. Äfven
den offentliga belöning, som hattarna ville tillerkänna Oelreich,
höll på att blifva lika med noll, enär stånden, och särskildt det
med hans censur högst missbelåtna prästerskapet motsatte sig
densamma; sekreta utskottet fann en, visserligen olaglig, utväg,
i det att det öfverlämnade sakens afgörande åt rådet. I
kanslikollegiet, hvars yttrande infordrades, och som under tiden fått
nya anledningar till missnöje med Oelreich, började man
framkomma med åtskilliga anmärkningar; dessa afklipptes af
prqsiden-ten> men i stället för de af adeln föreslagna 24000 dlr. s. m. —
hvaraf 16000 till författaren och 8000 till censorn — föreslog
kollegiet blott 3000.2 Oelreich upphäfde ett verop: då en gardist fått
12000 dlr. och avancement, en korpral 100000 dlr, avancement
och adelskap, yttrade han i en inlaga med syftning på
angif-varne af revolutionsförsöket 1756, »huru skulle då jag, sora är
kansliråd, med heder kunna taga emot 500 plåtar, då man efter-
1 Den kostade 36 dlr i pren. och 18 ore för lösnummer; Posttidningarna
samtidigt 18 dlr i pren. (med bihanget Anmärkningar) och 6 dre för lösnummer
— allt kopparmynt.
* Den 18/« 1758; saken hade då hvilat i kollegiet sedan d. */, 1757.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
