Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
OTTO SYLWAN
Att Oelreich i denna sak var ense med kanslikollegiet, väcker
ingen förundran, då det ju var han själf, som anfölls. Vid flera
andra tillfällen anmälde han skrifter, i hvilka han funnit
förgripliga politiska reflexioner. Sådant var förhållandet med en ny
upplaga af Dalins dikt Svenska Friheten, hvilken emellertid på
konungens personliga befallning trycktes utan censur. En skrift
med titel: »Kort anvisning till läran om borgerliga samhällen»,
hvilken var uppsatt i frågor och svar, ansågs kunna passera
efter nödig omarbetning, medan en annan anonym afhandling,
«om rörde offentliga förhållanden och af författaren förklarades
afsedd för ungdomen, först uppehölls i censuren ett helt år och
därefter helt och hållet förbjöds på grund af bristande redighet
och varsamhet.1
o
A andra sidan släppte Oelreich fram åtskilliga saker, som
ansågos lika förgripliga, t. ex. ett par skrifter af den flitige
nationalekonomen Andreas Nordencrantz, hvilken enligt Fryxell skall
hafva varit Oelreichs umgängesvän. Kollegiet glömde bort att
anställa förhör med censor öfver den ena, »Tankar om lag,
domare och folk»; af den andra hade blott ett ark blifvit tryckt,
då en af kollegiets medlemmar, Benzelstjerna, fick nys om
före-hafvandet och förbjöd tryckningen. Oelreich uppkallades i
kollegiet; man hade funnit åtskilliga författningar samt ändringar
uti staten varda föreslagne och såsom högst gagnelige utropade,
utan att slika projekter blifvit förut af ständer och regering
undersökte, nyttige befunne och gillade». Vidlyftiga anmärkningar
framställdes, på hvilka Oelreich svarade, att Nordencrantz uttryck,
tagna »i sin naturliga simplicité», icke gåfvo skäl till ett förbud.
Kollegiet var af annan åsikt, stadfäste Benzelstjernas något
egenmäktiga åtgärd och gaf censorn en varning.2
Andra skrifter, vid hvilkas genomseende Oelreich visat en
brist på vaksamhet, den kollegiet ej kunde annat än »med be-
under det villkor, att censor erhölle nppsikt däröfver, och denne gick så långt uti
nit, att han ville affordra Broseli ed enligt inlämnadt formulär. Kollegiet ansåg
det vara nog med ett af Brosell afgifvet skriftligt löfte att framlämna «lit
anstöt-ligt till censor.
1 Kanslikollegiets prot. d. *% 1757 och 3/io 1758. 1 Riksarkivet finnas
bland Handl. rör. böckers tryckande vidlyftiga af Oelreichs amanuens A. Wilde
uppsatta anmärkningar öfver den sistnämnda skriften tiUika med ett par bref från
förf., som klagar öfver dröjsmålet med censuren och söker försvara sin djärfhet
att yttra sig öfver politiska frågor med anförande af En Ärlig Svensks föredöme.
a Prot. «/„ a% och >V. 1756.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
