Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
H. W.
rädda att göra far och mor förskräckta, de voro rädda för
hemfärden under mörka natten. Hade de orätt, de stackars flickorna?
Men vi hade ju icke heller alldeles orätt, och de måste ge sig
af vidare. Men prinsen, som är human och generös, mildrade
deras sorg så godt han kunde genom löften som han också höll;
man icke allenast betalade väl deras dubbla håll, man gaf
dessutom hvar flicka i drickspengar en karolin — som gäller
unge-för fem sous — hvilket gjorde dem nöjda som drottningar. Med
förtjusta miner visade de hvarandra den rika gåfvan och gjorde
väl femtio nigningar för prinsen, och jag, jag delade deras glädje
af allt mitt hjerta. I allmänhet betjänades vi bättre af ungt
folk än af gubbar, hvilka tycktes meddela sitt allvar åt sina
hästar. På gubbarne kunde vi alltid se om de varit soldater
eller ej och jag tror icke att vi en enda gång gissade fel om
den saken. Dessa veteraner utmärkte sig genom vaken uppsyn,
munter och liksom lite förnäm hållning, och skötte sig som
dugtiga karlar. De som aldrig burit vapen däremot hade något
mera tungt, dystert och dumt i sätt och uppsyn; de tycktes
endast ha tanke på sin direkta nytta, deras stora mål var att
spara sina kampar, bad man dem vackert att snärta till, så
brydde de sig ej om det mer än en trästock, vänligt tilltal
förstodo de sig icke på; för att ruska upp dem måste man ryta
och höja käppen, ja ibland måste man verkligen ge stryk»....
Vägarne i Sverige voro förträffliga och väl underhållna.
Men färden’ utför backarna var vådlig, ty det gick alltid utför
med största fart och om skjutsarna voro unga eller gamla, gick
det alltid på samma sätt. Gingo åkdonen sönder, brydde det
dem föga: med en tågstump och en gren ur skogen lagades de
utan vidare möda. Vädret var vackert och landet omväxlande.
Men när de medförda matförråden begynte tryta, blef det
betänkligt, ty i Sverige finnas inga värdshus på landsbygden.
Gästgifvargårdarne erbjödo väl rymliga kamrar, på de flesta
ställen, men kamrarna voro nästan utan möbler. Sängar funnos
med tillbehör, bland annat s. k. rena lakan. Men oftast hade
de tjänstgjort bra länge som »rena lakan», så att prinsen
föredrog att lägga halm på golfvet och breda sina egna lakan —
tvättade i Holland — öfver halmen; så gjorde ock herr van
Effen, och fann en sådan sommarbädd ganska angenäm. Vill
man äta på gästgifvargårdarne, får man ha mat med sig.
Som-ligstädes fanns dock mjölk, ägg, mycket afskyvärdt smör och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
