Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. W.
folket väl vuxet och ser bra ut, i synnerhet manfolket. De
flesta gossar vi träffat på i landsbygden hade helt ljust hår,
voro vackra som araoriner och hade något öppet och belåtet i
sin uppsyn. Flickorna däremot hade hvarken så hvit eller så
ren hy och deras drag voro icke heller så fina. Man påstår
också att i några provinser kvinnorna dras med en viss
olägenhet, som föranleder stark öfning för naglarna, och att detta
företrädesvis är fallet i Skåne. Vid ett nattläger där fingo vi
se ett prof därpå. Vår värdinna var en af de vackraste kvinnor
jag sett, hon var en fullkomlig skönhet och vi kunde icke se
oss mätta på henne. Men — plötsligen blottar hon bröstet för
att amma sitt barn, och visar oss en barm helt öfvertäckt med
skabb. Det ogenerade sätt, på hvilket hon visade detta, tyder
på att sådant är vanligt där i orten.»
Ett par dagar förrän prinsen hann fram till Stockholm,
just som han på en gästgifvargård väntade på tillredelserna för
aftonvarden, inträdde en ung herre med sporrar på stöfvel, nyss
stigen af hästen. Han hälsade vårdslöst, satte sig själfsvåldigt,
vräkte hatten öfver örat och begynte betrakta prinsen och van
Effen helt närgånget. — »Har ni godt snus, mina herrar, det är
minsann godt att ha»? Vacker början! »Ni far till Stockholm,
tycks det? Jag kommer därifrån, jag». Och så begynte han
prata vidt och bredt. Han var en af landets förnämste grefvar,
sågs väl vid hofvet, hade haft viktiga uppdrag och skött dem
förträffligt och förde nu drottningens ordres till Skåne, som
hotades af fiendtligt infall, men snart skulle han gå som sändebud
till ett af Europas förnämsta hof. »Han berättade oss vidare,
att han var kvick och tapper och att han varit i Paris. Med
ett ord, han sade oss allt hvad som rörde hans person, men han
sade icke att han var en narr af första ordningen. Sedan han
tillräckligt visat oss hur mycken högaktning och respekt vi voro
honom skyldiga, gör han några slag i kammarn, sjunger en liten
visa och kastar sig tvärt i stolen samt frågar oss i en spotsk
ton: »Hvarifrån är ni»? — Från Holland. — »Från Holland —
ah, köpmän då! Min sann, mina vänner, den resan kunde ni
sparat er, i rikets bedröfliga läge kan ni inte förtjäna stort.» —
Men, min herre, vi äro inte köpmän. — »Inte det? Så mycket
värre, ni är då krigsfolk som söker anställning, jag beklagar er,
mina barn, här är intet att göra för er, man skall just kassera
alla utländska officerare.» — Ni gissar inte rätt, min herre, vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
