Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 213
som han nu ej kunde för storamiralsämbetet uppgifva, saken vore
redan till K. M:t inberättad, och han väntade därå K. M:ts bifall.
Puke erinrade härvid, att frågan nu egentligen ej vore om
permitte-ringen, utan å storamiralsämbetets vägnar fordrade han endast svar
härå: »om grefven och vice-amiralen ägde någon Kongl. M:ts
frikallelse från skyldigheten att subordinera ämbetet?» Därpå svarade
Wachtmeister, att han under det honom anförtrodda befälet öfver
örlogseskadern ansåg sig i lika egenskap med en general en chef, och
i följd däraf vore endast Kongl. M:t därför ansvar och redo skyldig,
undantagandes i ekonomiska ärenden, hvari han medgaf sig stå under
storamiralsämbetets order. Men på ytterligare förfrågan måste han
erkänna, att ingenting i hans instruktion fanns som frikallade honom
från Subordination under ämbetet, hvarpå han anmodades för en stund
taga afträde.
Storamiralsämbetet tog nu saken under ytterligare öfvervägande.
Och som Wachtmeister ej kunde åberopa något förordnande af K. M:t,
hvarigenom han vore ställd utom storamiralsämbetets Subordination
och order, men medelst det uti aflåtna skrifvelsen nyttjade
otillbörliga skrifsättet felat mot den Subordination, som honom ålegat, så
beslöts den af de militära ledamöterna proponerade arresten. Och
sedan Wachtmeister åter blifvit inkallad, förständigades han att till
storamiralsämbetets närvarande adjutant aflämna sin sabel, hvarefter
han afträdde för att förfoga sig till sina rum.
Dagen därpå aflät storamiralsämbetet till K. M:t en
skrifvelse, i hvilken det redogjorde för hvad som tilldragit sig mellan
detsamma och Wachtmeister. Det slutar sin skrifvelse med
förfrågan, »om arresten på 10 à 12 dagar må anses för tillräcklig korrektion.»1
I sitt svar intog K. M:t en medlande ställning. Det är
högst sannolikt, att hertigen-storamiralen ansåg, att Puke gått allt
för strängt till väga. Men som Puke var storamiralens gamle
vapenbroder och åtnjöt sin höge förmans synnerliga ynnest, så ville
hertigen icke gifva Puke orätt, så mycket mindre som detta ju
skulle hafva skadat storamiralsämbetets myndighet. K. M:t
förklarade nämligen Wachtmeisters »åtgärd med permitteringen vara
tillräckligen autoriserad genom den däröfver insända och af Oss
approberade underdåniga rapport», men fann ock af Wachtmeisters
»skriftliga svar och mindre väl öfvervägda yttranden
storamiralsämbetet hafva ägt tillräckelig grund till den honom förkunnade arresten,
hvartill Vi således lämna Vår nådiga approbation.» K. M:t befallde dock
»att han genast vid ankomsten af detta bref ur arresten utgår för
att inför Oss aflägga den redogörelse för förrättad expedition, som
Vi af honom hafva att emottaga.»2
1 Källor för denna framställniog hafva varit: Utdrag af protokollet h&llet
uti K. M:ts storamiralsämbete för örlogsflottan i Karlskrona den 16 oktober
1795 i saml. Sjöexpeditioner 1794— 95, samt storamiralsämbetets skrifvelse till K. M:t
den 16 oktober 1795, i hvilken Wachtmeisters bref af den 15 oktober följer som
bilaga. Riksarkivet.
2 Registraturet för krigsärenden af den 19 oktober 1795: egendomligt nog
är dock själfva skrifvelsen dagtecknad den 14 oktober.
Hist. Tidskrift 1893. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
