Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER OCH J. L. HÅRD
219
i sjuåriga kriget, under hvilket han hufvudsakligen kämpade mot.
ryssarne. Kort efter slaget vick Kunersdorf vardt han under en
rekognoscering tillfångatagen af kosackerna. Vid ryska
högkvarteret vardt Hård mycket höfligt bemött, men i Petersburg
väntade honoin många vedervärdigheter. Fredrik den store hade
visat sig mycket mån om hans utväxling, men detta tyckes mera
hafva skadat än gagnat Hård. Ryska kejsarinnan förklarade
visserligen, att hon icke ämnade utlämna honom till den
svenska regeringen, men däremot lät hon honom förstå, att han
skulle hållas i ett ständigt fängelse till repressalie för att
Fredrik den store låtit stegla en fången rysk officer, som i Küstrin
gjort en sammansvärjning i afsikt att massakrera hela den
preussiska besättningen. Hård fördes till Peter-Pauls fästningen,
där han behandlades med onödig stränghet och där han fick
förblifva i tjugufem månader och tre dagar. Han fick under
denna tid icke ens skrifva till sin hustru, som han ville
underrätta om att han lefde och hvar han vistades. Det ser ut,
som om kejsarinnan velat, att ingen, utom några få invigda,
skulle veta, hvar han var, detta förmodligen för att göra hans
fångenskap desto säkrare och långvarigare. Ty på Fredrik den
stores förnyade bemödanden om hans frigifvande, svarades det,
att han vore bortsänd till en så aflägsen del af Ryssland, att
hans utväxling näppeligen läte sig göra. Det är osäkert, men
alls icke omöjligt, att svenska regeringen haft någon andel i,
att han blef på detta sätt behandlad. Fredrik den store hade
nämligen låtit inspärra i en fästning såväl den ryske generalen
von Tiesenhausen som den svenske öfversten Lillienberg och
högtidligt förklarat, att deras lif stode i pant för grefve Hårds.
Utan denna konungeus förklaring hade nog Hårds öde blifvit
ännu svårare, än det nu blef. Ofvannämnda förklaring hade
till och med slutligen den verkan, att kejsarinnan ämnade låta
utväxla honom, men genom döden hindrades hon därifrån.
Nästan omedelbart efter sin tronbestigning gaf Peter III
befallning om Hårds frigifvande. Kejsaren var ju, som bekant,
en den störste beundrare af Fredrik den store. Hård vardt på
det mest utmärkta sätt vid flera tillfällen uppmärksammad och
hedrad af den unge kejsaren och dennes gemål, den sedermera
så berömda Katarina II.1
1 Om grefve Hårds fångenskap i Ryssland och befrielse därur, se anf. arb.
s. 223—274.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
