Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER OCH J. L. HÅRD
225
Den 5 juli hade Fredrik den store med sin armé gått öfver
böhmiska gränsen, och snart stod han framför den österrikiska
hufvudarméen, som intagit en så starkt befäst ställning på
höjderna vid öfre Elbe från Königgrätz till Arnau, att Fredrik ej
vågade angripa densamma.1 Dock såg det en gång ut, som om
det skulle komma till en hufvudslaktning mellan Nachod, där
konungen hade sitt läger, och Königgrätz, hvarest österrikarne hade
sin starkaste stödjepunkt, och där deras högra flygel stod.
Fredrik den store hade således tågat samma väg, som hans frändet
kronprins Fredrik Vilhelm, 88 år senare skulle taga. Den 7
juli efter en skärmytsling skref kejsar Josef till sin moder:
»Utomordentliga omständigheter fordra utomordentliga medel.
Monarkiens upprätthållande är under detta nyss började och
farliga krig beroende af några få olyckliga ögonblick. Fienden är
oss i styrka verkligen öfverlägsen och på kändt sätt till alla
medel beredd, vi äro verkligen utan allierade, och alltså måste
monarkien bygga endast på sina egna resurser.»2 Josef fordrade
en utskrifning på 40,000 man och de yttersta ansträngningar i
finansiellt afseende, huru stora dessa än redan voro. Denna
skrifvelse gjorde det djupaste intryck på Maria Teresia, som
redan i januari månad hade känt sig på det högsta orolig öfver
sin sons planer. Den 11 juli skref hon till kejsaren, att han
skulle sluta fred för hvarje pris, och om han fruktade att
utsätta sig för skenet af svaghet, så skulle han kasta ansvaret på
hennes gråa hufvud, »som ju nu icke mera duger till något». Och
dagen därpå skref hon »med bäfvande hjärta» till honom, som
hon i sina bref till Josef aldrig nämnde med annat namn än
Unmensch eller Ungeheuer, eller till Fredrik den store, och detta
utan sin sons vetskap, och bad konungen att, innan det kom till
1 Mig veterligt var det endast en svensk officer, som fick åtfölja konungen»
armé, ehuru endast söm volontär, nämligen majoren vid Kalmar regemente grefve
K. Ph. v. Schwerin. Hade han ej varit släkt med Fredrik den stores lärare i
krigskonsten, fältmarskalken v. Schwerin, hade Fredrik nog icke beviljat honom
denna ynnest, ty han hade vägrat tyska furstar densamma. Från Schönwalde i
Schlesien skref Fredrik med egen hand. »Mr le comte de Schwerin, Je suis bien
aise de pouvoir vous accorder la permission, que vous me demandez par votre lettre
du 18 de ce mois, d’accompagner en qualité de volontaire une de mes armées.
Cela dépendra entiérement de votre bon plaisir et je vous en lais9e le choix. Sur
ce, je prie Dieu, qu’il vous ait, Mr le comte de Schwerin, en sa sainte et digne
garde, le 25 Avril 1778. Frederic.» Zöge v. Manteuffel till kanslipresidenten
1778 »/..
2 Josef II:s och Maria Teresias bref äro tagna ur Onckeos ofvannämnda
arbete, där källorna citeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
