Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
A. HAMMARSKJÖLD.
ment, hvilket icke hindrade honom att vara sträng och noga i
tjänsten mot sig själf och andra. Kanske var det i följd af
detta sitt skaplynne, som han så omständligt och grundligt vägde
skälen för och emot hvarandra, innan han handlade. Han hade
likaledes svårt att raskt fatta ett beslut, hvilket åter måhända
sammanhängde med ett allt för stort misstroende till sig själf.
Men huru lärorik och nyttig hans tjänstgöring vid preussiska
hären varit för honom, så kan det dock icke förnekas, att det
var en stor otur för honom, att den krigskonst, som han så
grundligt tillägnat sig, var i sin nedgång och kort därefter kom
att aflösas af en ny, söm i inånga afseenden var en motsats till
den preussiska. En ännu större otur for Wachtmeister var,
att på hans tid såväl det svenska krigsväsendet som den militära
utbildningen och kunskaperna bland officerskåren stodo så lågt
samt att ingen stor militärisk förmåga under hans ungdom fanns
i Sverige, som kunnat tagit sig an ledningen och utvecklingen af
de unga officerare, som med allvar ville utbilda sig i sitt yrke.
Hvar och en af de bägge ryktbara bröderna Sprengtporten hade
kunnat blifva en sådan ledande genius för svenska arméen, men
svåra karaktersfel och andra omständigheter gjorde, att dessa
mäns talanger blefvo till föga gagn för deras fosterland.
Med all sin lysande begåfning var Gustaf III icke något
militäriskt geni, ehuru stora anlag äfven i den vägen visst icke
fattades honom. Men dessa hade aldrig fått någon utveckling,
hvilket hade sin grund dels i hans uppfostran, dels ock däri, att
ständerna ej (år 1762) ville tillåta.honom ingå i preussisk
krigstjänst för att under sin store morbroder lära sig krigskonsten.
De skäl ständerna föreburo för sitt afslag voro, som bekant,
rena etikettskäl. Men den egentliga orsaken var nog den, att
de fruktade för att få en konung, som genom krigisk duglighet
kunde vinna arméens kärlek och därigenom blifva farlig för
deras egen makt. Det var högst olyckligt för Gustaf III själf
och för Sverige, att han ej i den preussiska krigstjänstens stränga
skola fick undergå den andens och karakterens tuktan, som
denna skola så väl förstod att gifva. Gustaf III älskade och
uppmuntrade, som bekant, talangen, hvarhelst han såg den,
således äfven militära. Men hans bristande fackinsikter gjorde
det svårare för honom att upptäcka och belöna de militära
förtjänsterna än andra. Sedan han förlorat Sprengtportarne hade
han, hvad arméen angick, ingen, som i detta afseende kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
