Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. J. HÖPPENER
331
Höppener haft stöd af sitt eget parti. Detta bevisas jämväl af
det förhållandet, att talet om det obefogade i klagomålen
härstammar från sekreta utskottet, där hattarne hade majoritet,
medan däremot det försötman de tillägget om gratifikationen är
ett verk af ståndens plena, där mössorna vid denna tid (våren
1762) voro de härskande.
Om Höppeners följande verksamhet har hans biograf af
1788 åtskilligt att förtälja, som allt går ut på att framhålla,
hvilken betydande man han varit. Så heter det, att Lovisa
Ulrika kallat honom riksdagens »cheval de bataille»;1 att »den
betydliga biskopen Hallenius bekände honom för en sådan Guds
människa, som själfva djäfvulen intet kunde få någon makt
med»; att »uti rådssaken angående pommerska kriget tilltygade
han så borgmästaren Renhorns apologi för sina principaler, att
trenne af dem, Palmstjerna, Höpken och Scheffer måste stiga
af stolarne och plikta for misstag och apologisten dog af chagrin»;
att bönderna »ville låta slå öfver honom en medalj» och begärde
honom till justitiekansler »så envist, att man för att slippa den
stränga Höppener måste gifva denna höga syssla för första
gången åt en ofrälseman, och det var borgmästare Sebaldt» o. s. v.
Rörande dessa saker må anmärkas, att det är mycket möjligt,
att Höppener t. ex. författat något af de häftiga memorialen
mot rådet,8 men Renhorns s. k. apologi gällde dessa herrars
återinsättande i sina ämbeten; för öfrigt afled den sistnämde
först 1764. Hvad Sebaldt beträffar, så fick han blott
justitie-kanslers namn och värdighet, och det först 1771.
De öfriga uppgifterna visa sig i allmänhet sväfvande eller
alldeles ogrundade, och vi kunna därför här förbigå dem.3 Jag
erinrar blott om, att Höppener vid 1765 års riksdag författade
det redan ofvan nämda memorialet om utvandringen i Wattrangs
namn, och att han i allmänhet torde hafva varit en ganska
flitig politisk skriftställare. Det säges sålunda, att han »gick i
detaljen med Nordeucrantz om bankosakerna», och att han 1769
skref »ett ganska oblygsamt (nog troligt!), men grundligt
memorial» om växelkursen. Under Gustaf III:s första regeringsår be-
1 Detta uttryck upprepar H. själf p& annat ställe i sina samlingar. Bd.
X n:r 25.
2 Malmström, Sveriges polit, historia V: 16 f., 29 f.
3 Det heter t. ex. om landtmarskalken 1765, den för en under denna period
sällsynt redbarhet kände Rudbeck, att han > kapitulerade för pänningar». Men H.
hyste agg till R., då han ansåg sig vid en utmätning 1780 ha blifvit orättvist be-
handlad af honom! Härom längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
