Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
0. SYLWAN
Den sannaste bilden af Böppener får man — så synes det
mig — af hans skrifter. Dessa kännetecknas genomgående af
en i hög grad oratorisk, patetisk stil. Döfheten skall hafva
hindrat Höppener från triumfer som talare, men oafsedt detta voro
icke de politiska förhållandena eller hans egen ställning sådan,
att * tillfälle gafs att slå några oratoriska slag. Anlaget fanns
emellertid och har tryckt sin prägel på hans stil, och det till
den grad, att det ibland ser ut, som ville författaren framhäfva
denna egendomlighet genom typografiska medel, genom
kursivering, genom inskjutna »N B», genom att isolera på en rad sina
anatemer och utrop.
En sansad diskussion, en lugn bevisföring äro ej Höppeners
sak; för honom äro motståndare eller motparter städse
antingen kanaljer eller idioter eller bägge delarna på en gång, och
från sin egen höjd af moral och religion, af vetande och
skarpsinne störtar han så ned för att med ett slag alldeles krossa
dem. Han älskar att därvid grunda sina anfall på några, hälst
latinska, juridiska eller mera allmängiltiga slagord, citater eller
»lagar», dem han enligt Thorilds recept själf uppgjort.
Det positiva innehållet i Höppeners politiska skrifter är
ytterst ringa. Såsom jag förut nämnde, lefde han på några få
principer, hvilka han aldrig tröttnade att åter och åter omtugga,
och till slut blefvo de för honom verkliga trosartiklar.
Detaljerna af dessa samhällsförbättringar intresserade honom föga,
och han gjorde rätt i att icke söka noggrannare utveckla
dem, ty då han en gång undantagsvis gör ett försök härtill,
blir resultatet blott, att han lägger sin egen opraktiskhet i
öppen dag.
Bristen på positivt innehåll söker Höppener dölja genom
att krydda sin anrättning med oratoriska blomster eller kanske
rättare sagt ovett. Häruti ägde han ock en betydande förmåga,
som tillvann honom erkännande till och med af en publik, som i
detta fall var så bortskämd som den svenska vid denna tid — man
erinre sig tonen i den svenska pressen under frihetstidens sista
år! För Höppener var det en njutning, ja, ett behof att höra
sin egen stämma genljuda; frasen var hans gudom. Han hade
måhända en verklig, om ock ytlig entusiasm för de
demokratiska principerna, men i grund och botten låg det honom än
mer om hjärtat att få gifva luft åt sin jäsande ilska mot
verkliga eller inbillade fiender och därtill låta sin egen person fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
