Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINKEN UR SVERIGES NYARE HISTORIA
19
sålunda, att ständerna skulle alldeles skjuta regeringen åt sidan i
hvad som angick statsregleringen och beskattningen. Att detta ej
skulle lyckas, blef emellertid klart genom händelserna å riddarhuset
d. 6 febr., då huset på Hartmansdorffs förslag vägrade remiss till
utskott af Anckarsvärds motioner, så vidt dessa voro riktade mot
konungens fria beslutanderätt. Äfvenledes strandade, på adelns och
prästeståndets motstånd, statsutskottets plan att sammanbindande
organisationsfrågor, som inkräktade på konungens maktsfär, med
anslagen votera det hela igenom i förstärkt statsutskott. Samma
mot-stånd bröt det farliga försöket att fråntaga regeringen dispositionsrätten
öfver flertalet bevillningar genom att inleverera dessa till
riksgälds-kontoret, hvilket endast »i den mån de voro för statsverkets utgifter
behöfliga» skulle utbetala dem till statskontoret (s. 235 f.), och som
de båda stånden här bestämdt gillade sina talmäns propositionsvägran,
när man ville draga frågan under förstärkta statsutskottets omröstning,
så var äfven konstitutionsutskottet urståndsatt att, såsom det annars
gärna gjort, räcka handen till hjälp. Däremot var oppositionen
öfver-mäktig, så snart det kom till votering i förstärkt statsutskott (s. 133,
152 och 229).
Samtliga dessa försök och åtgärder åsyftade att lyfta den
befintliga styrelsen ur sadeln. Tydligare kunde detta knappt framhäfvas
än genom Hans Janssons omnämnda motion: han yrkade, att
»ständerna endast skulle sysselsätta sig med de konstitutionella frågorna
och efter deras afgörande åtskiljas, sedan de genom att, utan
pröfning af statsbehofven, nedsätta bevillningen till hälften, ställt
regeringen inför nödvändigheten att före årets slut åter sammankalla
ständerna, som då skulle definitivt antaga det »nya statsskicket» och låta
beviljandet af tillräckliga anslag blifva beroende af regeringens bifall
till detsamma (s. 61). Detta var dock ett alltför groft försök; det
visar emellertid huru planerna voro för äfventyrliga och för litet
beredda. Det stora reformarbete, som konstitutionsutskottet skulle
inleda, resulterade sålunda i representationsförslag ingalunda lämpade
efter tidsförhållandena; i riksrättsåtal och anmälda
anmärkningsanledningar mot statsrådet, till en del befogade, till en god del uttryck
för utskottets lust att finna sak med regeringen; i platoniska och
olagliga förslag om framställningar till konungen beträffande statsrådets
kompletterande och i slika högviktiga reformförslag som den beramade
ändringen af S 4 regeringsformen (»allenastvrandet»).
Bland de anställda riksrättsåtalen var ett riktadt mot förre
statssekreteraren presidenten Skogman, enär genom hans medverkan
kabinettskassan iklädts borgensförbindelse för ett af Barthelemykassan
1826 upptaget lån. Denna lånetransaktion hade vidtagits med
anledning af kabinettskassans iråkade obestånd; presidenten Skogman, som
kontrasignerat beslutet om borgensförbindelsen, syntes vara den ende
numera åtkomlige för hela denna bedröfliga affär, sedan den i främsta
rummet ansvarige, statsministern för utrikes ärendena Wetterstedt,
aflidit. Huru bristen och skulden tillkommit, är redan förut delvis
utredt af Forssell i hans minnesteckning öfver Wetterstedt, men fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
