Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
eller August II:s ständiga intriger, b&de önskvärd och nödvändig för
att från världshistorisk synpunkt uttömmande skildra detta historiska
moment liksom hvarje annat, men för kunskapen om de motiv, som
ledt de svenska statsmännen, för den kännedom om den politiska
ställningen, som de ägt, och som således kunnat influera på deras
beslut, torde riksarkivarien Malmströms utredning vara så fullständig,
som öfver hufvud en utredning af förgångna generationers tanke- och
handlingssätt är möjlig. Den fråga, som synes anmälaren vara af
största intresset bland de spörsmål, hvilka äga sin främsta betydelse
såsom allmänt europeiska och hvilka helt säkert varit fullkomligt dunkla
för samtliga dåtida svenska statsmän, liksom de till viss grad äro det för
oss ännu i dag, är den, huru de gamla kontinentala hufvudmakterna,
Frankrike och Österrike, i själfva verket förhållit sig till den ny
uppträdande europeiska stormakten i öster. Flera tecken tyda på, att
båda redan 1720 efter de sydeuropeiska förvecklingarnas slut täflat
att för framtiden fästa den unga storstatens politik vid sina intressen.
Österrike torde redan nu inom Rysslands politiska kretsar anknutit
förbindelser, som efteråt resulterade i 1726 års fördrag och som för
Europas historia blifvit af så utomordentliga följder såsom väsentligen
beståndande med kortare afbrott och växlande former ända till midten
af vårt århundrade. Äfven Frankrikes statsmän torde redan 1720
haft någon aning om nyttan af en framtida fransk-rysk allians.
Utgifvandet af Campredon8 instruktioner och af hans diplomatiska
brefväxling från Ryssland med det franska kabinettet sprider dock nu så rikt ljus
öfver denna första beskickning, att det för en opartisk granskare
fullkomligt vederlägger alla beskyllningar mot de franska statsmännen
att hafva velat offra Sveriges intressen för att vinna Rysslands
vänskap. Snarare synes den tanken föresväfvat det franska kabinettet
att förena Ryssland i gemensam allians med Frankrike och dess gamla
vänner i norra och östra Europa. I tidens diplomatiska akter dyker
ofta upp såsom framtidsutsikt en på fredssluten följande förbindelse
mellan Frankrike, Sverige och Ryssland i förening med Spanien;
Preussen, eller Polen — något olika i olika akter. Den af Dubois
själf till Erik Sparre dementerade (Sparres bref till kon. Fredrik 17
maj 1720) och dock faktiska biläggningen af det hotande kriget
mellan Ryssland och Turkiet genom franska ambassadören de Bonacs
medling strider icke häremot. En dylik orientpolitik tyder nämligen
ingalunda på någon afsikt att offra den gamla alliansen med Turkiet
för Rysslands skull eller att korsa Sveriges intressen, utan är helt
enkelt ett försök att förena den turkiska maktens upprätthållande gent
emot Österrike med en rysk vänskap och att framför allt förhindra en
sammanslutning mellan Ryssland och Österrike — en förbindelse,
som sedan just hade sin djupare anledning och sin sammanhållande
kraft i Rysslands och Österrikes ännu gemensamma intressen mot
den turkiska krigarstaten. Naturligtvis var en sådan plan icke
detsamma som ett obetingadt uppträdande för de gamla vännerna Sverige
och Turkiet, och nog torde det franska kabinettet varit fjärran från
att — såsom de svenska statsmännen hoppades och menade — hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
