Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
ÖFVERSIKTER OOH GRANSKNINGAR
kuude Bestoucheff skrifva hem: »så länge nuvarande regeringsform
består, hyser jag icke den ringaste fruktan för någon fara från svenska
sidan» (s. 369 noten). Tyvärr erbjöd redan fredstraktaten flera bekväma
medel till inblandning i de inre förhållandena i Sverige. Dit hörde
bestämmelsen om. återställandet af gods i Estland och Livland till de
förra ägarne. Dit hör ock den beryktade 7:e paragrafen. Med harm
finuer man, att det var svenska män, som redan 1722, året efter
freden, anropade tsarens beskydd i kraft af fredstraktaten (s. 359)
och således öppnade ryska kabinettets ögon för en tolkning, som
visserligen genom den klumpiga stiliseringen ändock låg alltför nära
till hands. Onekligen ägde Ryssland häri det farligaste af alla de
politiska maktmedel, som Nystadsfreden lämnade mot dess svagare
granne. Ty hvilken än afsikteu varit med den 7:e paragrafen, så
bära ordalagen däri liksom i hvarje annan rättsurkund sin egen
innebörd, och ingen kan neka, att de äro sådana, att däraf kan göras
en tydning eller misstydning i den riktning, som den ryska diplomatien
snart nog gjorde gällande. Låt vara att en sådan tolkning med rätta
bestreds från svensk sida; den ryska uppfattningen ägde dock så
mycket stöd af ordalagen, att frågan kunde anses såsom en rättstvist,
hvilken ej den ena parten allena ägde att afgöra. När då inre
partifanatism gaf stöd åt de ryska anspråken och politisk vanmakt
•tvingade regeringen att hålla tül godo utan Öppen protest mot den
vrängda rättstolkningen, var förhållandet icke mycket bättre, än om
där i Nystadska freden formligen stått, att Ryssland ägde vaka öfver
den svenska regeringsformens orubbade bestånd.
Det är mot bakgrunden af den inre partistriden och de utländska
ränkerna, som den rätta belysningen faller öfver Arvid Horns
verksamhet, då han bröt med holsteinska partiet och med utomordentligt
skickligt begagnande af de gynnsamma konjunkturer, som hannoverska
alliansen erbjöd, frigjorde Sverige ur de faror, som efter freden hotade
dess själfständiga tillvaro. Visserligen var icke Horn så fri från
egoistiska motiv och egennyttiga beräkningar, som man kanske trott
(s. 439 not 2), men att han ledts däraf i sitt offentliga uppträdande
är icke bevisadt eller troligt. Med ständig tacksamhet måste man
ihågkomma den kraftiga statsmannaintelligens och outtröttliga
vaksamhet, som för en tid gjorde slut på den inre tvedräkten, ryckte riket
ur dess isolerade ställning och gaf det dess första tryggande
allianssystem efter den stora förändringen i dess yttre ställning. Genom
sin försiktiga statskonst möjliggjorde han den rika och hastiga inre
uppblomstring, som snart nog läkte såren efter den stora ofreden
och som trots alla skuggsidor ger den begynuande frihetstiden eu ljus
och ungdomsfrisk prägel. Denna mer upplyftande sida af det
politiska lifvet är i riksarkivarien Malmströms arbete föga berörd;
den är liksom i föregående upplaga sparad för eu sammanhängande
framställning i en följande del.
Att ytterligare beröra det rika och intressanta innehållet i det
föreliggande arbetet skulle öfverstiga måttet af en anmälan, hvars syfte
blott varit att för en historiskt intresserad allmänhet påpeka den ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
