Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
äfven gäller om ett och annat bref från den följande tiden, så blifver
den digra volym, återstoden ändock bildar, ett nog talande ’
vittnesbörd, att »Låte Jakob» som brefskrifvare varit flitig nog. Ëj
mindre än 220 af dessa bref äro skrifna öster ifrån — från ryska och
polska krigsteatern — ett tydligt vittne om, åt hvad håll
brefskrif-vårens hufvudsakliga verksamhet gått. Af dessa 220 nummer
omfattar första gruppen hans verksamhet som fältherre och
underhandlare i Byssland, den andra och talrikaste hans likartade värf i
1620-talets livländska krig; i den tredje gruppen återfinner man honom
i en ny karakter, såsom medlem af regeringen i ’Stockholm.
Säkerligen skall mången erfara en viss missräkning på denna
brefsamling. Det är inga lysande bragder, ej krigets dramatiskt
spännande lif och växlingar, utan snarare fältkommissariatets bekymmer
och tråkiga enahanda, som den målar. Brister af alla slag — än på
folk, än på pengar, än på kläder och lifsmedel; klagomål öfver
missförstånd eller olydnad, öfver uteblifven belöning eller befordran, öfver
dålig undsättning hemifrån, öfver pest och nöd — detta är
grundtemat i det hela. Ej sällan får fältherren plundra sig själf —
stundom in på kroppen, stundom t. o. m. sin hustrus dyrbarheter — för
att fylla de trängande behofven, och då undsättningen ändtligen
ankommer, kommer den så sent, att den blott förmår fylla restantierna
från i fjol, ej behofven för det närvarande. D:s bref blifva sålunda
ett nytt bidrag till kännedomen om de oerhörda svårigheter och
umbäranden de generationer, som skapade vår storhetstid, måste
underkasta sig och böra vara upplysande för den allmänhet, som tror,
att deras enda göra var att vinna stora segrar och intaga rika städer.
Till en ej ringa del behandla dessa bref privatsaker. Förord för
kronans fordringsägare att utfå sin rätt eller för dess tjänare att
belönas med någon förläning återkomma oupphörligt, och trots
regeringsformens förbud i detta senare hänseendet kan D. ej ens under
Kristinas omyndighetstid frångå denna vana. Så oangenämt det är
att se honom gång på gång lägga sig ut för den vanryktade
ståthållaren på Koporie Joakim Berndes, som just genom honom
befordrades till denna tjänst jämte flera förläningar, lika mycket hedrar
honom hans varma förord för en Evert Horn, hvars bragder väl kunde
hota att ställa hans egna i skuggan. I denna omsorg om sitt folk
torde och förklaringen ligga till D:s ovanliga förmåga att midt i
fiendeland, midt i brist och elände hålla samman en stundom till
stor del utländsk krigarhop.
Hvad som gör D:s bref mindre gifvande som källa, äfven där
publika ärenden behandlfts, är den omständigheten, att själfva
sakförhållandet refererats i hans bref till K. M:t, hvilka till på köpet i
hvad sora rör ryska kriget äro förkomna, medan han i brefven till O.
under hänvisning till dessa officiella rapporter blott åsyftar att utverka
dennes medverkan till genomförandet af sina förslag. Af denna
medverkan har D. också ganska ofta haft särskildt behof. I följd af
afståndet och konungens otillräckliga kännedom om förhållandena vid
den aflägsna östra gränsen, men säkert äfven i följd af fältherrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
