- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
56

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR

underhandlar än kämpar, opererar med nästan öfverdrifven
försiktighet, låter fienden bortplocka det ena efter det andra af de fästen
honom anförtrotts och skyllande på brist och svaghet efter hvarje
liten framgång skyndar att söka upp kvarteret. I hans strider med
Sapieha vid Selburg 1627 blef ingen man slagen på den svenska
sidan, och vid stormningen af skansen vid Dünaburg, som kostade
fienden öOO man, stupade blott 5 svenskar. Också har nog pesten
slagit flera män i D:s livländska här äu polackernas svärd. Sant är,
att T):s styrka och tillgångar varit ringa, men äfven med inrymmande
häraf torde hans krigiska ära ej böra högre uppskattas, än att han
varit vår störste »Cunctator», rikets »sköld» mot öster; dess »svärd»
åt samma håll var ej ban, utan ena gången Evert Horn, andra gången
dennes bror Gustaf.

Med året 1630 omkastas rollerna mellan D. och O. Nu är
det den senare, som behöfver förord, och den förre, som rapporterar
nyheter hemifrån. Hur löst sambandet var den första tiden mellan
regeringen i Stockholm och kriget i Tyskland, synes bäst af D:s
klagomål, att 2—3 månader kunde förflyta utan underrättelser från
konungen. Som riksmarsk och chef för det nyinrättade
krigskollegiet stod D. emellertid i närmare rapport med kriget än någon
annan inom den hemmavarande regeringen, emedan det var han,
sora hade att ombesörja utskrifningen, mönstringen och inöfvandet af
det nya manskap, som tid efter annan utskickades. Men äfven på
detta område märktes saknaden af ordnad korrespondens mellan
Sverige och Tyskland, i det att inga rullor öfver krigsfolket där ute
hemskickades, hvadan det kunde inträffa, att underhåll hemifrån
fortfarande utgick till officerare, som ett par år varit döda. — Särskild
uppmärksamhet på en tid, då börd och relationer annars betydde
så mycket, förtjänar T):s och 0:s uttryckligen framhållna grundsats att
vid befordringar inom arméen ej se »på gunst och förmente
pretentioner», utan blott på duglighet.

Rörande ställningen hemma var D. i allmänhet mera optimistisk
än sina kolleger inom regeringen och tröttnade ej att vitsorda, att
den var »i lugn rolighet och godt esse;» först när faran för nytt krig
med Polen nalkades, började äfven han mana O. att söka »med ära
och god reputation skilja oss vid det tyska väsendet.» För öfrigt
framskymta regeringens hufvudsvårigheter där hemma, i förhållandet till
änkedrottningen, pfalziska huset och den skattdragande allmogen, nog
äfven här, och äfven D. gör sig till tolk för regeringens önskan att
snart få O. hem för att stärka förmyndarestyrelsens auktoritet. Mellan
de båda ungdomsvännerna råder fortfarande det bästa förtroende, och
vid sidan af riksdrotsen Gabriel Oxenstierna framstår D. alltjämt
som kanslerens språkrör och närmaste förtrogne inom regeringen.

En särskild tjänst fick D. tillfälle att göra O. året efter
drottningens myndighetsförklaring. En mängd oafgjorda revisionsmål hade
hopat sig, och Per Brahe begagnade sig nu af kanslerens frånvaro
vid fredskongressen i Brömsebro att i rådet föreslå inrättandet af ett
särskildt re visions kollegium, som skulle öfvertaga den hittills af ko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free