Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL ÅKERHIELM DEN YNGRE 19
skyldighet vara att, sanningen och rättvisan till styrko, däröfver
detta offentliga intygandet meddela, på det herr riksr. af omilda
tankar i så måtto ej vidare må besvärad blifva.!
Efter tusende ansträngningar, förklenande ryktens utspri-
dande, upptagande af hemliga angifvelser, rättegångar inför parti-
domstolar förda och af det laglösa godtycket ledda, hatets och
fruktans alla lömska krafter lössläppta — efter allt blef sålunda
detta resultatet. Icke nog med att hattarne måste afstå från
strängare åtgärder emot sin fiende, de måste själfva inför värl-
den utropa hans oskuld. Ur nätet af snärjande planer går han
st med en lysande upprättelse för sin ära. —
Så står saken efter de svenska källornas vittnesbörd. Har
då Å:s verkliga räddning legat icke i egen oskuld, blott i hans
fienders vanmakt, i spionernas blindhet? Var det i själfva ver-
ket blott af brist på bevis han kändes fri?
I.
Den föregående undersökningen har velat visa: att hattarne
betraktade ÅA. som sin hufvudfiende; att de själfva sörjt för att
hans namn kom i vanrykte; att de satte alla sina dolda krafter
i rörelse för att komma honom in på lifvet; att de, först sedan
detta misslyckats, inställde förföljelsen; och att de till sist kände
sig föranlåtna att öppet intyga hans oskuld i en officiell hand-
ling. Ett sådant intyg — härstammande från ett håll, där man
gjort allt för att slippa utställa det — kan icke frånkännas en
stark vikt och betydelse. Försåvidt öfverhufvud en persons oför-
vitlighet kan på positiv väg ådagaläggas, så synes detta vara
rederfaret Samuel Åkerhielm genom sekreta utskottets protokoll
al den 24 nov. 1747.
Det har därför varit ägnadt att väcka mindre vanlig öfver-
raskning, då Korffs depescher nu hafva stått upp ur sina gömmor
’ Under diskussionen på riddarhuset den 1 dee. ansåg Ehrenhielm, att
detta offentliga erkännande bort få en ännu eklatontare form (»>att icke en gång
minsta teeken eller anledning funnits>). Landtmarskalken genmälde att de
mlda ottrycken voro lika goda, annars kunde jämväl med skäl sägas, att verk-
ligen intet något tecken eller minsta spår funnits». Ridd. och ad. prot., bl. 3792.
Då därpå Döring i ett varmt loftal öfver Å. vände sig direkt till landtmarskal-
ken och förelade honom tvenne frågor, om riket baft någon skada af A:s rådslag,
och om det eljest på något sätt befunnits att 2 haft uppsåt att skada — så
starade landtmarskalken obetingadt nej; ibm, bl. 3796. Visserligen hörde både
lssdtmarskalken och Däöring till battarnes motståndare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
