Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 RUDOLF KJELLÉN
i en förrädares skepnad, men n:r 4, 5 och 7 lika bestämdt två
honom ren igen. Vi skola först betrakta det senare slaget, och
göra sålunda början med n:r 4, Reuterholms berättelse, hvilken
såsom Hjärne anmärker »måste anses trovärdig, enär R. icke
kunde hafva någon fördel aft att föra Panin bakom ljuset angå-
ende Å:s yttranden».!
Skrämd af hattarnes föregifna revolutionsplaner, sände Panin
den unge baron Axel Reuterholm till Å., som vistades på
sitt Margretelund, för att förmå honom till ett personligt sam-
manträffande med ryske ministern. Tvenne gånger framförde
Reuterholm sitt ärende, men ÅA. vägrade bestämdt. Rapporten
i fråga rör det andra mötet. Enligt densamma har Å. med be-
kymmer hört Panins meddelanden och uttalat det hoppet att en
gång kunna bidraga till landets räddning från förrädarnes onda
anslag; men nu, då han stod ensam och det syntes som om för-
synen ville betjäna sig af andra makter till Sveriges räddning,
nu kunde han blott afbida fullbordan af den Allsmäktiges be-
slut. »Då det synes> — Reuterholm säger sig meddela Å:s ytt-
randen nästan ordagrannt — »att denna förändring icke kan
ske utan skarpare och verksammare medel än de hittills använda,
enär vissa förrädares ondska har fört sakerna till deras yttersta
spets, så tror jag icke att en god undersåte kan med rent sam-
vete inblanda sina råd i slika företag, hvilka uteslutande bero
på ett främmande hof och därför naturligtvis icke kunna vara
så it allo milda och lagliga, som är förenligt med en undersåtes
trohetskänslor för fäderneslandet>. Han kan därför icke »taga
del i några anordningar för verksamt ingripande, hvad fädernes-
landet angår».?
Väl har Danielson från sin ståndpunkt skäl att anmärka,
att dylika ord klinga »egendomligt» i Å:s mun. Öppen och manlig
som förklaringen är, öfverensstämmer den så fullkomligt med den
gamla historieforskningens bild af Å., att den utan tvifvel måste
anses som ett bestämdt motbevis mot de nya beskyllningarna,
ett bevis som kastar sin bevisande kraft långt utöfver det till-
fälle som är i fråga. Det förefaller oss icke psykologiskt tänkbart
att en man med högförräderi på sitt samvete skulle kunna tala
så, och detta just inför sin förtrogne, som skulle känna alla hans
steg och veta, att han i åratal kränkt alla de grundsatser med
! Hjärne, s. 99.
2 Efter referaten hos Danielson, s. 354, n., och Hjärne, s. 99 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
