Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 A. HAMMARSKJÖLD
till och med öppet säga: »jag och Vegesack äro de enda gene-
raler som duga af dem, som Sverige har, men vi smaka vissa
icke, få ej förtroende». Dessa ord röja väl en stark själfkänsla,
men innehålla näppeligen någon öfverdrift, ty de anseddaste mili-
tärer ha gifvit bägge dessa generaler de amplaste loford för deras
skicklighet både i teoretiskt och praktiskt afseende. Men om än
detta Döbelns yttrande var sant, klokt var det icke.
Men Döbeln hade äfven skaffat sig andra ovänner än her-
tigen och Adlersparre. Af sina björneborgare hade han varit
älskad hart när till afguderi, men dessa hade ju ock i rikaste
mått fått lära känna hans utmärkta egenskaper som befälhafvare,
samt att ett hjärta af guld doldes under hans kärfva yta. Diär-
emot hade den Aländska arméen och framför allt dess officerare
haft en alltför kort tid till att lära känna hans många goda
egenskaper, men en fullt tillräcklig för att hinna stöta sig på
haus häftiga och strätva sätt samt despotiska sinnelag. Lager-
bring, som i det hela taget gör rättvisa åt Döbelns militära
egenskaper och själf af sin chef omfattades med välvilja och
förtroende, säger ock om honom: >för öfrigt var Döbeln en tem-
ligen oblid chef för sin talrika stab, vid hvilken öfversten, seder-
mera excellensen, grefve Karl Löwenhjelm, öfverstarne Boije och
Schulzenheim m. fl. tjänstgjorde».
Som dessa och ännu mera gardets officerare, hvilka heller
icke voro nöjde med Döbeln, efter regementsförändringen fingo
många inflytelserika förbindelser, bidrog äfven detta i sin mån till
att Döbeln icke blef en persona grata hos de nya maktägande.
AF ofvan anförda skäl är det lätt att inse, hvarför Döbeln
skiljdes från sitt befäl och ej kom att tillhöra Kustarméen, samt
hvarför han var den ende af de berömde generalerna, som vid
Karl XIII:s kröning den 29 juni ej fick något som hälst veder-
mäle af kunglig ynnest, ehuru han på den nya post, som blifvit
honom uppdragen vid Norra arméen under general Wredes öfver-
befäl medelst en skickligt förd underhandling och lyckligt afslutad
öfverenskommelse af den 26 maj med general Schuvaloff åter
gjort riket en stor tjänst. För andra gången räddade han näm-
ligen genom denna kupp kronans stora förråder vid Umeå, som
därförutan oundvikligen fallit i ryssarnas händer; första gången
hade det skett, då han vållade Barclay de Tollys återtåg.
! Se vidare bärom Cronstedts bref till Wachtmeister om Döbeln. Bil. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
