Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSTE NILS DJURKLOWS LEFNADSTECKNING 133
följd och belönades äfven omedelbart efter fredsslutet med adlig
sköld och hjälm, en utmärkelse, som då af politiska skäl rikli-
gen utdelades men som dock i detta fall icke synes hafva träffat
en därtill ovärdig. Under den 20-åriga fredsperiod, som här-
efter följde, tjänade han fortfarande vid Västmanlands rege-
mente, där han den 3 februari 1694 befordrades till öfverste-
löjtnant, och att han därunder bevarat sitt under tyska kriget
förvärfvade anseende såsom tapper och duglig krigsman torde
kunna slutas däraf, att han, när krigslågan åter tändes, ehuru
60-arig, utan egen ansökan och till och med utan ens en till-
frågan befordrades till öfverste för Kalmar regemente, det han
ock förde i det korta kriget emot Danmark, hvilket blef hans
sista fälttåg.
Om hans person och lefnadsförhållanden i öfrigt är, till
hvad han sjelf meddelar, icke mycket att tillägga. Man vet,
att han varit en stor och dråpelig man» med stark kropp och
god hälsa allt intill de tre sista åren af sin tjänstetid och att
den egentliga orsaken till hans afskedstagande varit ej de redan
uppnådda 60 åren utan en tilltagande sjuklighet i följd af de
blessyrer, han fått under krigen. Själf omnämner han ej dessa,
och man skulle därföre kunna tro, att han undsluppit alldeles
helskinnad, men så var dock icke förhållandet, äfven om hvad
en af lofsångarne vid hans grift uppgifver: att
bans kropp så mången gång en blodig skiorta dragit
och kulors häftighet så ömnigt emottagit,
at han snart intet helt förutom hjertat bar
måste till ej ringa grad anses såsom licentia poetica. Mera
tilltro förtjänar däremot hvad som uttalas i ett annat kväde,
att han >»lik som född bland widt åtskilda folk med alla landz-
man war och talte utan tolk», ty att han, som under så många
år studerat, färdats och vistats i främmande länder, icke kunnat
undgå att förvärfva en vidsträckt språkkunskap, är naturligt.
Att han äfven ägt ett högre mått af allmän bildning, än man
af en krigsman i hans förhållanden kunnat vänta, framgår redan
af hans anteckningar och bekräftas äfven från andra håll. Så-
londa uppgifves, att han icke blott med den tidens mera bok-
synta och lärda män gärna inlåtit sig i allvarliga diskurser utan
ock att han >lärt sitt wittra tal förliufwa med ett salt, som
fordom i Athen och Rom så mycket galt». I sitt umgänge glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
