Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIFGRENADIERS ANTECKNINGAR 163
fälet vet mången gång ej hur nära befryndade många af deras
underlydande äro, att t. ex. Bjur är son till Hägg, eller att Rote
är bror till Stål o. s. v.
Rudbergs far bar sålunda namnet Peter Hercules och tjänade,
efter hvad släkttraditionerna berätta. i sin ungdom hos den myndige
och förnäme grefve F. A. von Fersen på Ljung, till dess han den
7. april 1776, 28 år gammal, inskrefs för Ruda gård i Brunneby
socken såsom ryttare vid öfverstelöjtnantens skvadron (nuvarande Bergs-
lags kompani af Kungl. 2. Lifgrenadierregementet). Släkttraditionerna
förmäla, att äfven Hercules” far >Tjente Knecht för samma Rusthåll
och var hofslagare på kompaniet och hette Per Boren», men denna
uppgift är grumlig. Hercules företrädare i numret hette ej så, och
någon hofslagare Per Boren upptages ej i regementets rullor vid
ifrågavarande tid. Huruvida härmed möjligen kan afses en viss
Peter Berggren, hvilken åren 1745—1761 nämnes såsom hofsmed
vid Östgöta rytteri, ehuru på en annan skvadron, är en fråga, som
meddelaren ej haft tillfälle utreda.
Sedan Peter Hercnles den 12. juli 1800 aflidit, antogs den 13.
följande mars till knekt för samma rustbåll (N:o 30) Hercules” son
Lars, född 1778, och erhöll han därvid efter den närbelägna hufvud-
gården namnet Rudberg. Enligt indelte soldaters sed gifte sig Rud-
berg i unga år. Linge fick han dock ej njuta hemmets lycka. ty
ofred var nära, och i september 1805 måste han ut med regementet
till Tyskland.
Genast vid affärden började han en »>Annotatsions Bok>, hvilken
han sedan med rätt mycken ordentlighet fortsatte. Af denna får
man det intryck, att Rudberg tillhört den gamla typ af soldater, som
gjort indelta armén så afhållen och vållat, att man för enskildes
förtjänster glömt organisationens brister. lan skildrar, huru svenska
truppernas första åtgärd, då de landstego på tysk botten [på Räögen]
efter en öfverfärd från Karlskrona, som tagit hela 6 dygn i anspråk,
var att hembära sin tacksamhet mot försynen, och han antecknar
som en särskild glädje, då han och hans kamrater >änterligen» fingo
den förmon och önskerliga till fälett att helge dagarna bevista guds-
tiänsten utij Marige kyrka» i Stralsund o. 8 v. Sin konung var
han tillgifven och talar alltid om honom med största vördnad. Hem-
met och fosterjorden äro honom kära och föremål för hans längtan,
och han skildrar, huru >ofta i sälskap . .. hopett att få vända
resan till svergett> var föremål för >liufva samtall>.
Svenska trupperna marscherade under dessa år härs och tvärs
i norra Tyskland, och därutaf bär äfven Rudbergs bok spår, ty hela
dess första del påminner ej så litet om gamle Xenofons första kapitel,
där nära nog hvarannan punkt börjar med ett därifrån tågade de».
Men Rudberg hade väl icke varit indelt soldat, om han icke sam-
tidigt haft ett öga för jordbruket. Jordens sätt att brukas, äker-
bruksredskapen och gårdarnes byggnadssätt äro hvar i sin stad före-
mål för hans uppmärksamhet och skildras i korthet, ehuru långt
ifrån alltid med gillande. Hvad som under marschen genom norra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
