Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNS GEREKESSON ÄRKEBISKOP I UPPSALA 1408—1421 225
som ansågs vara en oäkta son till biskopen, hade kastat lystna
blickar på en isländsk ungmö Margareta, dotter till Vigfus
hirdstyre. Han begärde hennes hand och då denna begäran af-
slogs, tågade han i spetsen för sin herres drabanter till Kirkiu-
bol i Midnes, där Margareta och hennes broder junker Ivar
vistades, kringvärfde huset och antände det. Ivar, som kom ut
och satte sig till motvärn, dödades af ett pilskott, men Marga-
reta lyckades att med hjälp endast af en skära bryta sig genom
väggen i ugnshuset (köket) och sålunda undkomma. Hon gjorde
nu ett heligt löfte att hämnas och aldrig träda i brudstol med
någon annan än den, som på biskopen och hans följe utkräfde
en blodig hämnd för broderns död.
Öfverfallet och branden på Kirkiubol väckte allmän för-
bittring öfver hela Island och ryktet om Margaretas löfte äggade
öns unge män att rusta sig till strids. Talet härom kom äfven
till fangarne på Skalholt och tände hos Thorvard Loptsson be-
säret att göra sig värdig den väna Margaretas hand. Huru han
Iyckades komma ut ur sitt fängelse, vet man ej, men hvad Teit
angår, hade under ett gästabud påskdagen 1433 de rusiga väk-
arne lagt ifrån sig nycklarna, och en medlidsam tjänstekvinna
begagnade detta tillfälle att för honom öppna fängelsets portar.
I dessa män fingo de uppretade bönderna goda anförare, och
den 18 augusti, som var den helige Torlaks högtidsdag, fram-
ryckte båda i spetsen för väldiga skaror till Skalholt. Bisko-
pen, underrättad härom, insåg genast, att all räddning var omöjlig,
och förklarade för sin omgifning, att nu vore deras sista stund
kommen. Han klädde sig i full skrud och begaf sig med sina
präster och drabanter in i kyrkan, hvars portar reglades. Här
steg han fram, för högaltaret med hostian och kalken i händerna
och uppstämde mässan.’ Men fienderna läto icke häjda sig af
dessa hädares gudstjänst. Kyrkoportarna sprängdes och bisko-
pens tjänare och drabanter blefvo dels i själfva kyrkan dels på
kyrkogården nedhuggna till sista man. Men den, de företrädes-
vis sökte, Ivars mördare Magnus, kunde ej nås af deras hämnd.
Pruktande den hotande faran, hade han kort förut seglat bort
från ön. Biskopen själf togs till fånga, afkläddes sin skrud och
! Man kan här fråga: i hvad afsikt skedde detta? Var det i hopp att fruktan
för helgedomens skändande skulle verka mera hämmande på hans fiender, än på
honom själf, då hau år 1417 bröt friden i Stockholms predikarekloster; eller åsyf-
’ade han en kristlig dödsberedelse för sig och sin okristliga omgifning? Man kan
tänka sig ett jakande svar på båda dessa frågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
