Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DATERINGEN AF ALSNÖ OCH SKENINGE HERREMÖTEN 251
Linköping, hafva ju kunnat blifva hemkallade till sina stift, innan
mötet åtskildes.
Redan R. Tengberg (1875) har observerat detta stormanna-
möte i Alsnö i maj 1279 och utan närmare undersökning gissnings-
vis identifierat det med den herredag från hvilken stadgan emanerat.!
Det synes mig nu som om alla förhållanden gifva stöd åt riktig-
heten af detta antagande. En invändning kan dock göras ännu,
nämligen att konungen just vid detta möte i maj konsekvent (tre
gånger) begagnar den gamla titeln. Men vid närmare betraktande
skall ur denna invändning framgå det i mina ögon starkaste skälet
för att Alsnöstadgan verkligen härstammar från detta möte. Jag
vill därför nu fästa uppmärksamheten lite skarpare vid denna vik-
tiga och intressanta titelfråga.
Vore det så att konungen äfven efter den 15 maj 1279 någon
tid begagnat sveanamnet allena i sin titel, då vore det utan tvifvel
svårt att föra en handling, som bär götatillägget i konungatiteln,
tillbaka till denna tid. Men, som redan är anmärkt, är den 15
maj 1279 just sista dagen då den gamla formen konsekvent an-
vändts, och då konungen härnäst tager ordet, så är det under den
nya skylten, som sedermera med samma konsekvens fasthålles. I
denna skarpa förändring ligger utan tvifvel i och för sig något märk-
ligt; själfva tvärheten i afbrottet visar med bestämdhet, att förän-
dringen varit medveten och åsyftad, och häntyder på någonting sär-
skildt som kunnat motivera den, något som inträffat emellan den
15 maj och den 9 juni 1279. Man frågar sig då ovilikorligen
hvad detta något har varit. För att förstå detta skola vi först
tänka efter hvad konung Magnus öfver hufvud kunnat hafva för an-
ledning att bryta den gamla traditionen i en så viktig fråga som
konungatiteln. Med handlingarnas hjälp är den frågan lätt besvarad.
De visa oss, att brödrafäjden mellan Valdemar och Magnus fick sin
första lösning på det viset, att en delning af riket ägt rum, därvid
M. fått svealänderna och V. behållit götaländerna.? Magnus har
således en tid varit sveakonung i inskränkt mening, han har senare
efter Valdemars fullständiga afsägelse öfvertagit äfven de götiska
stöd just emot dessa herrar, hvilkas upproriska tilltag vid denna tid hotade bans
kongliga myndighet? Till formen är Alsnö herredag, som af stadgan framgår, en
solidarisk association af samma slag som den senare medeltidens rädskonfederationer
och längre fram hertig Karls riksdagar.
! Rudolf Tengberg, Om den äldsta territ. indelningen och förvaltningen
i Sverige, n. 13 under s. ÅA.
? Att en sådan delning af riket — den sista i Sveriges historia — verk-
ligen ägt rum, det är säkert intygadt genom uppgifterna i Rimkrönikan (edit.
Klemming) I, 27, Scriptores n:r XIV (s. 41), XVI (s. 54) och XIX (s. 86) samt
Ericus Olai, ibm. 1I, 59. Vanligen beteckna krönikorna härvid Valdemars
lott mera allmänt såsom »>Wesgociam et Osgociam»>; Rimkrönikan och Ericus
Olai uppräkna därtill äfven Småland, Värmland och Dal, och dem följa Olaus
Petri (edit. Klemming s. 85) och nyare historici (Lagerbring s. 538, Strinn-
holm sa. 529). Däremot råder mycken olikhet i uppgifterna om tiden då del-
ningen ägt rum, liksom i allmänhet i fråga om de förhållanden, under hvilka
Valdemar afträdt från svenska historiens skådeplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
