Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SVENSKA FRÄLSEMÄNS SYNDAREGISTER 267
nu buru som helst; i Södermanland lefde på 1400-talet en frälseätt,
som förde samma vapen men i öfrigt varit jämförelsevis obemärkt,
tills en medlem af densamma genom gifte med Benkta Åkesdotter af
Tottsläkten vardt befryndad med de förnämsta frälseätterna. Denna
Benkt Nilsson, som skref sig till Bergshammar, blef riksråd 1529 och
var äfven riddare samt lär ha dött 1546. Med sonen Åke, som
likaledes var riksråd och riddare och skref sig till Eka, utslocknade
ätten 1578. Genom hans systerdöttrar kommo egendomarna i släk-
ten Oxenstiernas ego.
Det är om nyssnämnde Benkt Nilsson, som nedan meddelade
vackra bedrifter förmälas. Längden är uppsatt af Rasmus Ludvigs-
son och förvaras bland »Clagemålsregister» i Kammararkivet. Sonen,
Åke Benktsson, var invecklad i egendomstvister med Johan III, som
möjligen förtjäna sin egen utredning. Det var i sammanhang där-
med, som faderns meritlista drogs fram (jfr n. 1) och äfven mot
sonen, för öfrigt känd som en varm anhängare af konung Erik, fram-
ställdes klagomål, ehuru jämförelsevis vida mer oskyldiga. Den förra
får en egendomlig bekräftelse. Benkt Nilsson blef, såsom nyss nämn-
des, riksråd 1529. Men 1544, i brefvet på arfföreningen, förekom-
mer han ej längre bland rådet, men väl bland frälset utan råd. Det
är uppenbart, att de här nedan anförda klagomålen, som just i
början på 1540-talet skola ha framställts, föranledt bans utträde ur
rådet. Rådsvärdigheten brukade, som bekant, gälla lifstiden. Men
otrohet mot konungen, liksom mera graverande brott, kunde föran-
leda dess förlust. Så hade det t. ex. gått med ett par af deltagarne
i västgötaherrarnes uppror, hvilka sedan möta bland frälset utan råd.
Hvad som under sådana omständigheter i detta fall kan väcka för-
våning är, att en sådan våldsverkare som Benkt Nilsson varit, fått
stå kvar bland de främsta af frälset utan råd uti arfföreningen. Det
visar endast hvilken privilegierad ställning adeln intog i sådant bän-
seende. Förhållandet belyses emellertid af en annan uppgift Rasmus
Ludvigsson meddelar, nämligen på de gods och gårdar Benkt Nilsson
1543 utfäst i »sakfal», nämligen i Bränna, Kiuleby, Blackstada och
Ekeby, således fyra stycken, svarande mot missgärningarna, som i
en annan redaktion af anklagelsepunkterna sålunda rubriceras: »Thesse
effter:ne våldzverk och 4 mandråp hafver herr Benct Nilsson och
hans tienere efter hans tilskynden bedrefvit.> Det vore för öfrigt
orätt att af ifrågavarande aktstycke draga några allmänna slutsatser
i afseende på adelns skaplynne under denna tid. Det är att antaga,
att herr Benkt hörde till undantagen.
För fullständighetens skull meddelas ur samma samling äfven
de klagomål, som framställdes mot sonen, ehuru de icke äro lika
märkvärdiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
