Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKADEMISK DISPUTATIONSLITTERATUR 17
Endast i en punkt synes det recensenten, som om en fullstän-
digare utredning skulle varit önskvärd, nämligen beträffande den på
våren 1666 hotande brytningen mellan Sverige och Danmark, som
för ett ögonblick drog allt intresse från företaget mot Bremen.
Danmark afslöt d. 11 febr. 1666 ett fördrag med Holland, som
utom öfriga fördelar tillförsäkrade Danmark årliga subsidier af
600,000 rdr. mot förpliktelse att underhålla en flotta af 40 skepp
och omedelbart deltaga i Hollands och Frankrikes krig mot England.
Detta fördrag berörde synnerligen kännbart Sveriges intressen. tv
dels var Sverige genom en allians med England 1665 förbundet att
bistå detsamma mot direkta angrepp, dels betydde fördraget en
framgång för Danmark, som därigenom medelst holländska pengar
sattes i stånd att stärka sina försvarskrafter och sin politiska ställ-
ning. Det var ett diplomatiskt nederlag för Sverige, som förmyn-
dareregeringen icke kunde smälta, och i första hettan förklarade
de svenska statsmännen i mars till de främmande makternas sände-
bud, att Sverige omöjligen overksamt kunde åse Danmarks rustnin-
gar, hvarmed kriget syntes oundvikligt. Vid närmare besinning bör-
jade man att ångra det öfverilade steget och det så mycket mera,
som det måste leda till brytning äfven med Holland och Frankrike,
som = förhällandet till Ryssland var osäkert och samtidigt de lime-
burgska furstarne öppet började inblanda sig i tvisten mellan Sveri-
ge och Bremen. Frankrikes skickliga sändebud Pomponne gjorde
äfven allt för att hindra en konflikt mellan de båda nordiska mak-
terna. En diplomatisk reträtt började därför, hvars första steg ut-
göres af Sten Bjelkes besök i Köpenhamn på genomresa till Dresden,
då han i allmänna ordalag fick betyga Sveriges önskan att lefva i
fred med Danmark, hvarpå Fredrik III svarade med en lika allmän
försäkran. På Pomponnes ingifvelse beslöt sedan det svenska rådet
i slutet af maj att begagna de oroande nyheterna från Ryssland för
att komma ifrån sin förbindelse att bispringa England mot Danmark,
och svenska regeringen afgaf till Frankrike en uttrycklig förklaring,
att Danmark hade intet att befara från svensk sida. Till slut tog
man det afgörande steget och erbjöd Danmark formligen Sveriges
medling i dess strid med England, hvilket anbud af Danmark antogs
(Sveriges medlingsanbud, dat. den 20 juni, framlämnades till Fredrik
III af svenska residenten Lilliecerona d. 27 juni enligt Lilliecronas
bref till regeringen d. 28 juni). Egenskapen af medlare blef natur-
ligen en utmärkt förevändning att förklara sig neutralt i striden
mellan Danmark och England, och en deklaration om Sveriges neutra-
litet affattades, beträffande hvilken dock icke af författarens redo-
görelse framgår, huruvida och när den formligen utfärdats. Carlsons
bestämda uppgift, att den gafs den 17 juli, tyckes icke hafva stöd
af svenska akter.
Beträffande Frankrikes hållning till Sverige under dessa år har
herr L. stödt sig på Mémoires de Pomponne, men förbisett de i
Recueil des instructions tryckta vidlyftiga och upplysande instruk-
tionerna för ”Terlon och Pomponne. Öfverhufvud synes Frankrike
Hist. Tidskrift 1894. Granskn. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
