Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
Svensk Gustaf Adolfs-litteratur.
Den historiska litteratur, som det nyss firade 300-årsminnet af
Gustaf II Adolfs födelse inom vårt land framkallat, har inga vid-
lyftigare eller mera betydande nyheter att framvisa. Det enda arbete.
som utgår från särskild källforskning, är Weibulls afbandling
Gustaf II Adolj och Christian IV 1624—1625, tryckt i samman-
hang med inbjudningen till Lunds universitets minnesfest. För öfrigt
utgöres denna litteratur dels af nya upplagor af Fryxells och
Weibulls hithörande hufvudarbeten, dels af några kortare, på äldre
bearbetningar byggda studier och minnesteckningar.
Herr Weibulls undersökning rör hufvudsakligen den viktiga tid-
punkt, då den frågan afgjordes, om Sverige ensamt eller Danmark
ensamt eller bägge i förening skulle uppträda till lösande af den
tidens största fråga. Utgången är bekant och äfven det, att flertalet
författare framställt Kristians afund mot Gustaf Adolf som orsaken
till hans i jan. 1625 fattade beslut att ingripa i tyska kriget. Herr
Weibull har nu klart ådagalagt, för det första att Kristian vid detta
tillfälle haft kännedom — ej om detaljerna af Gustaf Adolfs anbud
till England och Brandenburg, men väl i allmänhet om hans afsikt
att taga del i kriget, och för det andra att han just i förlitan på
denna medverkan från Sveriges sida fattat sitt beslut. Och denna sam-
verkan har Kristian tänkt sig som en fristående krigföring på skilda
båll, ej som en närmare förbunden operation, än mindre som en
svensk hjälpsändning under danskt direktorium; då han till engelska
sändebudet sagt, att han kunde ingen bättre »secund begära än
Gustavum>, bar han talat engelska (»second>), ej latin och sålunda
ej afsett en underordnad, utan en sidoordnad hjälpare.
Att konung Kristian ej tagit sig kriget an i afsikt att hålla sin
svenske granne därur, är sålunda af herr Weibull en gång för alla
ådagalagdt. Att misstron mot Sverige ej i någon mån spelat in i
den danske konungens tankegång, det har förf. däremot ingenstädes
påstått, och en sådan slutledning af läsaren skulle säkerligen förfela
sanningen. Kristian själf har dock alltför tydligt burit vittnesbörd
om denna misstro, och det är som en förkänsla af 1643—1644 års
händelser, då man i juli 1624 hör honom föra sitt råd till sinnes
shuad for stor Eventyr Rigett deraff wilde thillslais, om de Svenske
sig med Engelandt och Staterne indlode, och wy Sagen udslog och
udenfore bleff», och då han på Ulfsbäcksmötet 1629 slungar Gustaf
Adolf dessa orden i ansiktet: »Hvad hafver Eders Kärlighet till att
göra i Tyskland?» — nämligen sedan Kristian själf därifrån utträdt.
— Sanningen om Kristian tyckes sålunda blifva den, att han lika
mycket önskat ett svenskt ingripande i den tyska striden, medan han
själf var däri invecklad, som han fruktat ett sådant på egen hand
med undanskjutande af Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
