Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 HENRIK SCHUCK
Båda dessa ättartal äro tydligen, såsom Björn Mag-
nåsson Olsen och Konrad Maurer antaga, af en senare af-
skrifvare öfverflyttade från den äldre redaktionen till den
yngre, dit de att döma af företalet ej hört. Men af ko-
nungarefi finnes däremot intet spår i den senare och enda
bevarade redaktionen. Anledningen, hvarför dessa biografier
uteslötos, var förmodligen den, att de båda biskoparne och
Semund ansågo dem ej direkt höra till arbetet. Några —
såsom Gjessing, Vigfusson och Olsen — antaga, att de af-
söndrats från Islendingaboken för att bilda grundlaget för
ett nytt arbete, Norges konungasagor, hvilket arbete verk-
ligen kommit till stånd, ehuru det nu gått förloradt. Andra
— såsom Maurer — betvifla tillvaron af en dylik norsk
konungahistoria såsom ett särskildt arbete.!
Mig synas de skäl, som Gjessing och Olsen anfört till
stöd för sin mening, mera öfvertygande än motstandarnes;
men för vårt syfte äger denna fraga icke någon afgörande
betydelse, hvarför jag här förbigår skälen för och emot de
bada åsikterna.
Den förste, som begagnade sig af detta arbete — vare
sig det nu förelåg såsom en särskild skrift eller utgjorde
en del af den stora, förlorade Islendingaboken — var den
okände författaren till Historia Norwegie, troligen skrifven
i England omkring 1180—1190.? Konungaraden är här
densamma som i Åres ättartal, och de notiser, som anföras
om hvarje konung, äro tydligen hämtade från Ares för-
lorade konunga:efi.
Detta sistnämnda arbete låg antagligen ock till grund
för den pattr af Upplendinga Konungum, som finnes i
Hauksbok. Stilen och det genealogiska intresset — sär-
skildt det här i detta sammanhang omotiverade intresset
för Breidfirdingarnes förmodade stamfäder — erinra ganska
tydligt om Ares Islendingabok och påminna ej om Snorres
mera fylliga och raska framställning. Och i en punkt
skiljer sig påttr bestämdt från Snorre, nämligen rörande
Olof Trätälja. Snorre har som bekant en historia om, huru
Olof utvandrat till Värmland och där af sina egna män
! Den hithörande litteraturen finnes upptagen i Maurers afbandling i
Germania N. R. XXIV, 8. 61, och af Olsen i ÅAarbeger 1893, s. 207.
>? Storm, Monumenta, sid. XXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
