Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d4 HENRIK SCHUCK
Gudröd Veidikonungr (+ 810). Var nu Raghnall (+ 980) en
ättling af den sistnämde Ivar, tillhörde han således samma
ätt som Ynuglingatals Gudröd, och då Olof Hvite enligt den
isländska traditionen i slutet af 1000-talet — då Are gjorde
sina samlingar — ansågs härstamma från den äldre (svenska)
»ynglingaätten», är det åtminstone icke något orimligt an-
tagande att förmoda, att denna tradition existerat ett år-
hundrade tidigare, då Tiodolf skref sin dikt.
Genom hypotesen att dikten skrifvits till ära för Olof
Kvarans son Raghnall (= Ragnvald)! — såsom äfven Bugge
är böjd att antaga — blifva en mängd dunkla punkter i
dikten förklarade.
Den nordiska befolkningen på de brittiska öarna ut-
gjordes vid denna tid af en brokig blandning af de olika
nordiska nationaliteterna, och här, i denna krets, fanns så-
ledes den mest tacksamma jordmån för genealogier, i hvilka
svenska, danska och norska stamsagor sammanblandades.
Vid ett norskt vikingahof i Vestfold bör det hafva funnits
en fast tradition, åtminstone för några generationer tillbaka
i tiden; icke så vid ett iriskt vikingahof. Vikingaskaror
föllo och nya strömmade till dels från olika delar af norden,
dels från de utländska kolonierna, de nordiska vikingarnes
mödrar voro ofta af irisk börd, några år härskade konunga-
huset öfver Dublin, andra åter öfver Northumberland — i
denna omgitning kunna stamträden tydligen icke hafva
fortlefvat i något friskt minne.
Till denna skara af kringflackande emigranter kom nu
en norsk skald och fick i uppdrag eller beslöt af egen drift
att författa en genealogisk hofdikt. Han hade således
icke såsom den norske hirdskalden att stödja sig på den tra-
dition. hvilken han såsom själf ett af landets barn kände
angående konungahusets härstamning, utan var hänvisad
till nödvändigheten att hämta upplysningar från den osäkra
vikingatraditionen.? Från den ene fick han en genealogi,
från den andre en annan — och alla dessa stamsagor skulle
han förena till ett helt. Någon tradition befarade han för
’ Den iriska skrifningen Raghnall afser väl vanligen det nordiska
Ragnar, men tyckes äfven hafva kunnat begagnas för att återgifva
Ragnvald.
> Man torde observera den i Ynglingatal ofta förekommande uppgiften,
att författaren rådfört sig med kunnige män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
