Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 135
samma styrka mot general Wrede, hvarför Kamensky icke
kunde möta Wachtmeister, som hade 6,000 man, med mera
än högst 7,000, och i ett så lyckligt förhållande hade
svenskarne under hela kriget sällan fått strida.! Puke sade
sig därför helt och hållet instämma i general Döbelns sats:
satt för oss är förlust af tid oersättlig, och med dessa ord
som valspråk väljer jag Ratan och går, vill Gud, dit.
Som Puke endast nödd och tvungen, eller därför att
han insett, att hans första plan för ett anfall på Umeå
vore alltför vågadt, och emedan han icke väntat, att skär-
gårdsflottan, så snart som nu skedde, skulle förena sig med
hans eskader, hade gått in på att taga trakten af Skel-
lefteå till landstigningsställe eller operationsbas, var det
ju icke underligt, att han i sakernas nya läge lät den en
gång antagna planen falla. Detta skulle näppeligen kunnat
äga rum, om Wrede ogillat detsamma. Ty ehuru Wrede
enligt det beslut, som fattats vid den krigskonselj, som
den 19 juli hölls i Stockholm, skulle stå under Pukes
öfverbefäl, var detta likväl icke nu längre förhållandet.
Wrede hade nämligen till svar på underrättelsen om
sistnämnda konseljs beslut begärt sitt afsked. Genom
konungens ursäktande bref och Adlercreutz, uppmaningar
förmåddes han likväl att behålla sitt befäl. »Tryggt kan
jag försäkra», skref han till Adlercreutz den 30 juli, »att
jag ej haft någon enskild förtrytelse i sikte utan blott
tjänstens nytta, då jag begärde att bli kvitt befälet här-
städes. Jag ansåg så orimligt, att Puken skulle kommen-
dera och dirigera landrörelserna efter generalordernas orda-
lydelse, att jag ej mera ville hafva någon slarfva i den
byken. Nu efter den senare explikationen jag fått och
isynnerhet efter konungens eget nådiga bref? skall jag
fortfara, så godt jag förstår, att föra befälet och därvid så
vidt sig göra låter uppfylla amiralissimus’ fordringar.>?
! Sparre, 8 30. Sparre måste, så vidt jag kan inse, ha missförstått
sin källa och hänfört Pnkes ord till orätt ställe. De måste nämligen gälla
om ett anfall från Ratan, men ej, såsom Sparre menar, det anfall Puke i
början af krigsrådet föreslog på Umeå. Själfva ordalagen om Kamenskys
»kortare väg till Umeå» och om Wachtmeisters »debarkeringsställe» visa
detta.
226; Wibling, Ur fältmarskalken Fabian Wredes papper.
3 Wrede 99,7 till Adlercreutz. Jfr hans bref till konungen s. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
