- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femtonde årgången. 1895 /
145

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 145

motgång inträffat eller öfveramiralen försummat att begagna vår
Herres sällsynta nåd. Af tio på hvarandra följande år, kan man
högst räkna två å tre, under hvilka stormar i augusti månad ute-
blifva, och ännu hafva vi, ehuru första hälften gått till ända, icke
haft några sådana. Så långt norr ut, som hit, har ej något linie-
skepp före oss framträngt; sjökorten äro osäkra, och lotsarna veta
icke reda på undervattensskären, utom de stråkvägar, som handels-
fartygen vanligtvis begagna. Fördelen att kunna se ett godt stycke
framför sig, nästan hela natten, minskas betydligt genom ofta upp-
kommande tjockor. Vi mötte sådant otyg redan vid Gaddarne, och
det har ännu icke släppt oss. Ofta skingras de med hård kultje,
i det vinden kastar sig till motsatt streck på kompassen; och tänk
er nu, om det blåst upp ifrån nord till nordvest, så att vi tvingats
att kryssa med refvade segel, och släptågen antingen måst kastas
loss eller sprungit af sig sjelfva uti hög sjö, hvad hade följden
deraf kunnat blifva? Jo, att kanonsluparne med tung last af folk,
som icke fick kastas öfverbord, i stället för att komma till Väster-
botten drifvit ned till Österbotten, där en del lidit skeppsbrott, och
Ryssarne anammat resten, Puke gjorde därföre rätt, då han bara
gick på, och belönas nog med en exempellöst lycklig resa, utan att
fienden anar vår ankomst.»

Kl. 34 5 e. m. lättnade luften på en liten omkrets
kring fartygen, så att flaggsignalen från chefsskeppet, kunde
urskiljas. Kl. 5 gafs ånyo flaggsignal, men knappt var
densamma observerad, förr än tjockan åter slöt sig tillhopa.
Ankaret föll på 15 famnars »djup och slick grund», med
gissad !/+ tysk mils afstånd ifrån land. ”’Tjockan var där-
efter »så tryckande», skrifver Puke till Platen, »att man ej
kunde se landet sedan hela afton, och att jag fann mig så
nära landet, att jag genast måste utföra varp för att hinna
RBatan. Då jag svajade upp med hela min styrka af ka-
nonslupar, var den sista inuti kretsen af stenarna på lan-
det af Ratam.

Någonting liknande ofvan beskrifna seglats hade ingen
tänkt sig, långt mindre sett. Det var alldeles så, som om
Puke haft ett hemligt maskineri, med hvilket han kunde
göra tjock eller klar luft efter behag, och tvinga vinden
att blåsa på det sätt och med den styrka, han önskade.

På 36 å 37 timmar hade således Puke med sin stora
fartygsmassa tillryggalagt nära 40 mil, ehuru han för
det mesta seglat uti en sådan mist, att man knappt kunde
se några famnar för sig. Men trots denna tjocka hade icke
det minsta haveri timat, hvilket var så mycket märkvär-

Hist. Tidskrift 1895. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 03:39:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1895/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free