Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 A. HAMMARSKJÖLD
Till sin förvåning afbröts härvid Hederstierna — >af
hvem» — ville han icke säga — med den invändningen: »det
är icke ni ensamma, som behöfva hvila; ty alla trupperna
äro utmattade efter sitt långa vistande om bord>.! Heder-
stierna, som icke brukade förifra sig, hade likväl då blifvit
så förargad »öfver detta opassande, enfaldiga prat, att han
svarade: »kan svenska arméen icke tåla de strapatser, som
den nu måste underkasta sig, så står det illa till. Mitt
förslag gjordes endast i afsigt att, om möjligt, bereda den
trupp jag kommenderar lika hvila med de öfriga; men då
det tolkas annorlunda, återtager jag min anhållan. Jag
dömer efter mig själf. Jag har gått hvartenda steg till
fots och känner mig ej tröttare än att genast, om så
befalles, kunna tillryggalägga de återstående 238 dels
milem. Därpå hade Hederstierna vändt sig till general
Wachtmeister med dessa ord: »upptag ej illa, att jag vågar
erinra om nödvändigheten af att snart blifva mästare af
Umeå; tv i krig är första regeln: den som vinner tid vin-
ner allt. Och nämnda stad är den enda säkra position,
hvarest man totalt kan afskära reträtten för Kamensky>.
Wachtmeister skall efter dessa ord tegat en stund, hvar-
under Hederstierna. började frukta, att han varit för fri-
talig. Till slut yttrade dock generalen: >Ni kan hafva
rätt, min gamle vän, likväl ser det tyvärr ut, som skulle
jag nödgas låta hela arméen stanna kvar härstädes, åtmin-
stone till aftonen, i afvaktan på huru omständigheterna ut-
veckla sig».
Sedan Hederstierna berättat detta, frågade en af de
kringstående honom, hvad det då kunde vara som satte så-
dana myror i hufvudet på general Wachtmeister. Härpå
svarade Hederstierna: »det vet jag icke; måhända råder det
olika åsikter emellan hans många rådgifvare. men jag är
öfvertygad om att han snart skall fatta ett, till målet le-
dande kraftigt beslut, och man bör lika litet klandra sina
förmäns handlingar, hvilkas rätta grundorsaker man icke
känner, som misströsta, när oväntade hinder uppresa sig
! Sparre, som själf var vittne till detta Hederstjernas uttalande anför
(s. 49) dessa ord. Hederstjerna redogjort i sina Anteckningar s. 74—75
ej så utförligt för detta samtal som Sparre. Men Hederstjerna har nog af
grannlagenhetsskäl gifvit denna episod en mildare färg.
NN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
