Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 181
spänningen sig emellan. De båda hertigliga bröderna voro
liksom de flesta samtida tyska furstar kejserligt sinnade
och fruktade och hatade Frankrike. Men så länge kejsaren
var invecklad i en kamp med Turkiet, hvars slut man ej
kunde förutse, gällde det att icke taga något utmanande
steg eller bestämdt parti, och hertigarne underhandlade
äfven ideligen med Frankrike, hvars subsidier de gärna
togo. om de kunde undgå mer tryckande förpliktelser. I
den stiltje, som utmärkte den europeiska politiken före det
stora pfalziska tronföljdskrigets utbrott, sökte de hålla sig
neutrala så länge som möjligt för att se, hvart makten
skulle luta. För öfrigt riktades deras uppmärksamhet
väsentligen pa att förstora sitt eget område och stärka sin
armé och ekonomi samt att hålla reda på och genomföra
så långt möjligt och när tillfälle bjöds den mängd af s. k.
pretentioner och rättigheter, hvarmed hvarje riksstånd i
regel var utrustadt gent emot sina medständer, samt att
förekomma eller hindra en rivaliserande granne. I detta
fall kommo de läneburgska hertigarne oupphörligen i kon-
flikt med den store kurfursten, som heller icke var sinnad
att offra några anspråk. Det fanns gammal rivalitet mel-
lan hohenzollerska och welffiska furstehusen. Båda voro
uppåtsträfvande makter, hvilkas stridande intressen vanligen
ställde dem på motsatt sida i de inre tyska tvisterna och
hindrade en samverkan.
Genom sin stats läge hade de läneburgska hertigarne
äfven ett omedelbart intresse af de bada nordiska makter-
nas politik. Närmast anvisade dem deras egen fördel till
fiendskap mot Sverige. Sveriges ställning i norra Tysk-
land var dem ganska besvärlig. Hertigdömet Bremen med
Verden var ett lockande byte, synnerligen välbeläget att
införlifva i det läneburgska området, emedan det delvis
sköt in i detsamma och i viss mån behärskade Wesers och
Elbes mynningar. Men af egna krafter kunde huset Liine-
burg aldrig hoppas att vinna denna besittning utan endast
genom deltagande i nagon större europeisk koalition mot
den mäktiga svenska militärmakten. Hertigarne hade äf-
ven under det stora krig med Sverige, som fördes af Dan-
mark och Brandenburg pa 1670-talet, passat på och lagt
händerna pa Bremen, men måste i freden släppa sitt rof
EE In.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
