Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809. 237
Dessa tilldragelser hade timat i oktober 1808, och har-
men däröfver glödde ännu lifligt i Cederströms själ vid
hans audiens några veckor senare hos den från sitt föga
ärofulla finska fälttåg återvände konungen. På dennes an-
bud till Cederström att få enligt sitt förslag organisera
tre jägarbataljoner af landtvärnet, svarade han med en
fråga, om H. Maj:t tillät honom att göra detta såsom officer
vid Svea lifgarde. »Konungen tog ett steg tillbaka», be-
rättar Cederström, »och sade med allvarsam min: ’Svea lif-
gardet har upphört att vara’. Om jag icke ville tjäna vid
hans Fleetwoodska regemente, ville han medgifva mig trans-
port såsom major till hvilket annat regemente, som jag
själf kunde önska. Hvarpå jag i underdånighet föreställde
H. Maj:t, att stympad såsom jag var och ännu icke fullt
läkt, kunde jag icke med hopp om framgång åtaga mig aktiv
tjänstgöring i fält» Ordväxlingen fortsattes, och konungen
slutade med att i vredesmod gå sin väg. »Jag», säger an-
tecknaren, »förfogade mig hem, och frågan om organisation
af jägarna hördes icke vidare af.»
Äfven skriftligen protesterade den oförskräckte unge
officern mot degraderingen. Han kunde ej anse sig, skref
han till konungen, såsom officer vid Fleetwoods regemente,
det yngsta i arméen; äfven om Svea lifgarde försvunnit,
kunde han ej hafva förverkat sina rättigheter såsom löjtnant
vid gardet, så mycket mindre som han i strid mot rikets
fiender mistat sitt ben, blifvit hedrad med svärdsorden och
jämte 39 af regementets officerare varit frånvarande vid
den affär, som föranledt degraderingsåtgärden.
Cederströms uttalanden ådrogo honom en skrapa, och
hans onåd var gifven. Det må dock erkännas, att konun-
gen i själfva verket, i betraktande af hans despotiska och
våldsamma lynne, förfor med oväntad mildhet mot den
djärfve opponenten. För sin egen personliga del hade
Cederström sålunda ej särskild anledning att beklaga sig;
och orättvis är sannolikt den beskyllning, som mot honom
framställdes, att personligt hat mot konungen vållat hans
Tornérhjelm till mötes på deras väg till Stockholm och förelade dem valet
mellan att skrifva sina afskedsansökningar eller att duellera: »>Ville de
slåes på pistoler, blefve det med mig», skrifver Cederström: »ville de
slåss på värja, blefve det med Wrangeb. De föredrogo det förra alter-
nativet, och afskedsmemorialen inlämnades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
