Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809. 239
felt gjorde ingen hemlighet af dess bref.! I afskrift eller
original kommo de i Cederströms händer, och han drog för-
sorg om utspridandet af dessa hotande underrättelser åt
alla håll bland fosterlandets försvarare.
Ej blott officerare, utan äfven andra missnöjda, som
ägde en politisk bana bakom sig, drogos in i den Ceder-
strömska kretsen. »Jag hade», berättar han, »helt natur-
ligen satt mig i beröring med de män, som vid 1800 års
riksdag i Norrköping dels afsagt sig adelskapet, dels ock
inskränkt sig till en skarp opposition mot de lagliga for-
mernas åsidosättande. Genom min nära frände Claes Claes-
son (förut Cederström) blefvo de bland dem, som bodde i
Stockholm eller i grannskapet, anmodade att komma till
mig. Därigenom blef jag bekant med Hans Järta, A. F.
Skjöldebrand och David Schulz (förut Schulzenheim) genom
Karl Anckarsvärd sedermera med Georg Adlersparre.»?
Naturligtvis gjorde dessa element i den Cederströmska
kretsen sitt till, att den — och såsom vi sett, med rätta
— betraktades som en härd för missnöjets utbredande.
Polisen hade sina ögon på dem, som där gingo ut och in;
och efter värden på stället kallades deltagarna i sam-
kvämen >Jakobiner»,? en benämning, som dock föga mot-
svarade deras politiska åsikter. Mängden af deltagarna
voro långt ifrån demagoger; många af dem nådde rikets
högsta värdigheter och gjorde sig längre fram kända så-
som konservatismens stödjepelare.
Järta, som med skäl anmärkte, att de i den Ceder-
strömska kretsen väckta förslagen till en statskupp voro
;omogna»r, yttrar i sin berättelse, att där aldrig talades om
1 Jfr Adlersparres berättelse om revolutionens utbrott, i Handlingar
rör. Sv. hist. III: 21; jfr Schinkel IV: 386, 395, Bihang II: 80, och
Tegnér, Armfelt (2 uppl.) III: 170.
2? J. L. v. Greiff, som den 13 mars på ett så afgörande sätt fullbor-
dade Adlercreutz” verk, har ock någon gång besökt denna klubb, hvars
medelpunkt, Jakob Cederström, var hans släkting, men hvars syften han sade
sig ogilla. Han yttrar om bröderna Cederström: »Att hos dem höllos sam-
mankomster af ganska misstänkt natur, äfvensom att deras våning var eklä-
rerad nästan hvarje natt, var i Stockholm alldeles ingen hemlighet. Ceder-
ströms egen betjent var anställd i polisens tjänst.> >Jag visste att han var
det>, berättar Cederström själf i en anteckning, >men behöll honom, emedan
han var dum och hela hans åliggande för den kungl. polisen bestod i att upp-
rätta förteckning öfver dem, som dagligen besökte mig, hvilket var mig mer
än likgiltigt, helst min dörr, då jag var hemma, aldrig var låst natt och dag.»
3 Se Adlersparre, 1809 års revol. II: 60 (enligt Pantzarhjelm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
