Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809 249
Adlercreutz, såsom sin anförare, helst han genom sina krigs-
bragder stod främst bland Sveriges krigare. Han förkla-
rade sig benägen att medverka till Sveriges frälsning och
yttrade därvid, att han icke kunde inse, huru man kunde
sätta ifråga, att icke åländska armékåren vore den som
borde uppbryta mot hufvudstaden, i stället för den värm-
ländska fördelningen af västra arméen. Denna sistnämnda
vore i fiendens åsyn lika med den förstnämnda, men den
ägde öppen kommunikation med landet och kunde genom
sin bortgång från gränsen öppna fienden tillfälle till in-
vasion på rikets västra gräns och till att till äfventyrs
bemäktiga sig Bohuslän med Göteborgs stad; då däremot
den åländska arméens ställning med hvarje dag blefve mera
förtviflad, helst en enda dags stark storm kunde bryta isen
på Alands haf, då hvarje man af denna armé vore för Sve-
rige förlorad. Gardesregementenas enskilda förhållande till
konungen ansåg han vara något så underordnadt, att det
icke alls borde få tagas i beräkning af dem som förenat sig
för landets frälsning. Han frågade, hvad dessa regementen
skulle i opinionen vinna på, att denna armé jämte dem blefve
för Sverige förlorade? Funnes det något regemente i sven-
ska eller finska arméen som, efter de fullständiga relationer,
hvilka blifvit till alla lämnade öfver gardesregementenas
förhållande, . . . icke erkände deras oförtjänta behandling
och voro villiga att offentligen förklara det? Slutligen
frågade han, hvem som kunde klandra, att en armékår
undandrog sig en ohjälplig undergång.»
»Jag bad honom med den kännedom om general Döbelns
personlighet, han ägde, säga mig, om han trodde, att denne
general skulle utan konungens order kunna förmås att re-
tirera öfver hafvet. — Han svarade: Däri har Ni rätt, det
gör han aldrig; men, tillade han, Ni som förenat Er om
att för landets frälsning arrestera konungen, kunna Ni icke
förena Er om att låta arrestera Döbeln?»
Jag bad generalen besinna, att Döbelns arrestering
omöjligen kunde verkställas utan ett myteri, hvilket, mot
en man som Döbeln, svårligen kunde aflöpa utan strid,
hvilket åter mellan trupper och en general, som är älskad,
icke är tänkbart. Att dö med eller för sin general, då
denne är älskad, därtill är hvarje soldat villig, men ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
