Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 267
nerligen viktig däremot var Brandenburgs politik. Kur-
fursten hade upprepade gånger förklarat, att han vid den
kommande mediationen skulle i möjligaste mätto arbeta för
hertigens restitution, och dessa förklaringar förnyades nu.
Det brandenburgska sändebudet i Stockholm berättade äfven
i dec., att kurfursten både genom bref och muntligen genom
sina ministrar föreställt konungen af Danmark nödvändig-
heten att ge efter och varnat för den fara, som hotade från
Sverige. Kurfursten synes äfven denna tid allvarligt hafva
fruktat ett anfall mot Danmark fran Sveriges sida, ehuru
Danmark sökte betaga honom all dylik fruktan. Karl XI
blef åtminstone öfvertygad om kurfurstens uppriktighet och
befallde Vellingk att vara särskildt förtrogen med den
brandenburgska ministern.! Icke utan betydelse för för-
hållandet till Brandenburg blef, att Graffenthall strax före
Altona-förhandlingarnas början lämnade sin plats i Berlin.
Öfverste Macklier, som först i början af 1688 kom för att
ersätta honom, synes hafva varit föga vuxen den viktiga
posten.”
Till Karl XI:s förberedelser för den kommande kongressen
hörde äfven till sist att direkt vända sig till Danmark och
ändtligen tala ut sin mening till denna makt. Förhållandet
till Danmark hade under de gångna åren varit allt utom
vänligt, men de båda rikena stodo ännu i vänskapsallians
(från 1679) och skarpa förklaringar i den holsteinska frågan
hade undvikits. I smärre och ständiga konflikter om tull-
pålagor, postväsen m. m. tog dock den fientliga stämningen
sitt utbrott. I det memorial, som svenska sändebudet Leijonclo
på Karl XI:s befallning den 1 nov. öfverlämmnade, begärde
Karl XI nu formligen, att konungen af Danmark behagade
återställa hertigen »i det tillstånd och villkor, som nordiske
fredspacterne honom tillägna». Han framhöll det intresse
och den rätt, som Sverige ägde i denna sak just i följd af
fredsfördragen och uttalade den förhoppning, att konungen
af Danmark ej måtte skatta »pacternas observans» mindre
högt, emedan därpå freden mellan rikena berodde.? Ehuru
denna förklaring innebar ett förtäckt hot, var den dock
! K. M. till Vellingk 17 o. 21 dec.
2 Mackliers instruktion af 12 nov. 1687 i Utr. Reg.
> Memorialet i Utr. Reg. 26 Okt.; Leijonclo till K. M. 11 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
