Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 273
evitabelt — skrifver Leijonclo från Köpenhamn den 10
febr. I Danmark rustades äfven med feberaktig ifver och
dryga defensionsskatter utskrefvos. Äfven Danmarks vänner
funno godt att med anledning af krigsryktena afgifva för-
klaringar till dess förmån. Konung Jacob lät i Stockholm
sitt sändebud hos både Bengt Oxenstjerna och Karl XI
själf mana till förlikning och rådde att ej spänna bågen
för högt. ty Danmark torde ock finna parti »sig till styrkio».
Men konung Jacobs auktoritet var ej stor och han at-
spisades med begäran att fullgöra Englands garanti af
hertigens rätt.! Mer betydde, att Frankrike, som vid
kongressens sammanträde syntes vilja förmana Danmark
att ge efter, nu icke desto mindre förklarade, att det ej
skulle tåla något angrepp mot Danmark. Bidal rådde
formligen vid en audiens den 14 febr. i sin konungs namn
hertigen af Holstein att antaga Danmarks bytesprojekt,
ty Frankrike ägde makt att bistå sin allierade till att
behålla sina »acquisitioner,. Hertigen svarade »mascule>,
och Karl X1 befallde Vellingk- betyga K. M:s synnerliga
nöje därmed.?
Ställningen syntes dess mer betänklig och förvirrad,
som samtidigt ånyo öfverdrifna rykten om en traktat mellan
Hannover och Frankrike spredos. Karl XI sände Vellingk
till Hannover att begära förklaring. Det var endast en
förnyelse för år 1688 af den garanti, som hertigen före-
gående höst gaf Frankrike beträffande stilleståndets upp-
rätthållande. Hertigen förklarade för Vellingk, att hans
motiv härtill endast voro behofvet af egen säkerhet och
därjämte att göra sig mer necessär för kejsaren, som han
ansåg försumma läneburgska huset i jämförelse med Bran-
denburg. Hertigen bad själf, att K. M. ville göra remon-
hertigen. Härigenom blefve alla tvistefrågor dem emellan lösta, Danm.
uteslutet ur riket och en god förmur för n. s. kretsen skapad. Men för-
slaget hade ringa utsikt, ty Danmark ville det absolut cj, Karl XI ej heller,
emedan han därigenom skulle betaga sig sin rätt att tala för hertigen i
framtiden, hvilken just hvilade på de fördrag, som tillagt hertigen suve-
ränitet öfver Slesvig. Förslaget var godt i tyska rikets intresse — kanske
i själfva verket äfven i danskt, men från en synpunkt, som nu ej aktades
från något håll —; de båda hufvudmakterna tillfredsställde det ej. Det
frambars ej heller nu annat än på omvägar genom hertigarne till Vellingk,
men skulle i framtiden dyka upp igen. K. M. till Vellingk 15 febr. 1685.
! Leijonberg till K. M. 10 jan.; K. M. till Leijonberg 1, 4 o. 15 febr.
? Vellingk till K. M. 14 febr.; K. M. till Vellingk 3 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
