Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 279
Men i detta fall såg Karl XI saken med andra ögon.
Att hertigens förjagande var en rättskränkning mot denne
och mot Sverige och innebar en materiel minskning i Karl
XI:s egen ärfda makt, kunde han icke glömma. Det tradi-
tionella hatet mot Danmark och de dynastiska sympatierna
pekade åt samma håll, och därtill kom, att kurfursten i
sin motivering knappt fullt rätt skildrat de faktiska makt-
förhållandena. Om arten af det lineburgska husets för-
bindelse med Frankrike visste Karl XI mer än kurfursten,
om Frankrikes maktställning och Englands inre svaghet
bade han en annan uppfattning, än den kurfursten åtminstone
uttalat; att kejsaren verkligen antydt, att hertigen borde
taga equivalent, var honom obekant, och framför allt såg
han i kurfurstens förslag ett brott mot hans löften och
kunde ej undgå att märka, det kurfursten icke talade om
sig själf såsom en af hertigens möjliga hjälpare, i fall
traktaterna upphörde utan resultat. Karl XI lät äfven
genast utarbeta ett svar, som af Bengt Oxenstjerna munt-
ligen afgafs antagligen den 28 mars.! I detta förklarade
Karl XI, att kurfurstens förslag kommit honom »mycket
oförmodat> före, emedan han i enlighet med traktat och
kurfurstens försäkringar gjort sig säkert hopp, att om Dan-
mark ej i godo ville bekväma sig, kurfursten då skulle
concertera med Sverige, genom hvilka medel Danmark måtte
kunna tvingas. Visserligen finner K. M. kurfurstens skäl
mycket beaktansvärda, men anser icke tidens konjunkturer
sådana, att Sverige och hertigen behöfva tåla Danmarks
egenvillighet. K. M. räknar på de läneburgiska hertigarnes
goda uppsåt och har det förtroende till dem, att deras allians
med Frankrike ingalunda är till prejudice för hertigen.
Kejsaren vore väl i andra krig, men torde dock kunna vårda
sig om holsteinska saken. K. M. tar för gifvet, att ingen
af Tysklands stater i en så orättmätig sak skulle vilja till-
bjuda Danmark den ringaste hjälp. Frankrike är dess enda
allierade, men K. M. förmodar, att ej ens Frankrike skulle
hafva något emot, att hertigen restituerades, för att ej dess
1 »Upsatt på ett mundteligit svar att gifvas den Chur Branden-
burgiske Envovén upå hans anbringande angående den hollstenske saken»
bland en bundt Memorialer uti utrikes ärenden 16838—1691. Därjämte i
afskrift bilagdt K. M:s bref till Leijonclo, Vellingk m. fl. 28 mars 1688.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
