Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 313
Ostpreussen.! Frankrike underblåste ifrigt denna plan, som
skulle blifvit en farlig diversion mot kurfursten, hvars härar
stodo vid Rhen. Både kejsaren och kurfursten begärde Karl
XI:s hjälp, och svenska residenten i Warschau Dörffler fick
order att samverka med de österrikiska och brandenburgska
diplomaterna både till att förhindra ett dylikt angrepp mot
Preussen och förmodade planer af kung Johan Sobiesky att
få sin äldste son Jacob erkänd såsom tronföljare.? Ända
bort till Polen sträckte sig de europeiska motsatserna och
konflikten mellan de intressen, som knöto sig vid frågan
om den holsteinske hertigens restitution.
Medan de allmänna konjunkturerna undergingo denna
hastiga och betydelsefulla förändring, som allt igenom gyn-
nade den svenska politiken, hade den svenska regeringen
samtidigt och oberoende däraf direkt arbetat för egen räk-
ning till den holsteinska frågans lösning. Äfven det re-
sultat, som härigenom nåddes, blef af afgörande betydelse
för det följande.
Sveriges nära förbindelse med det luneburgska huset
grundade sig på gemensamma intressen gent emot Danmarks
aggressiva politik i nordvästra Tyskland. De planer, som
de båda makterna en tid ifrigt drifvit, att med förenade
krafter tillbakakasta Danmark ur dess själftagna position
hade endast uppskjutits för att lämna rum för en om-
fattande diplomatisk aktion, som tycktes mer förenlig med
de allmänna politiska förhållandena. Då äfven denna utväg
misslyckades och de båda makterna hotades af faran, att
hertigen af Holstein skulle söka en uppgörelse med Dan-
mark så godt han kunde, hvilken så att säga skulle hafva
sanktionerat Danmarks ökade maktställning, måste de gamla
angreppsplanerna dragas fram igen, och från båda hållen
hade man mötts redan i juli 1688 i gemensamma tankar att
! Denna tvist berodde af, att änkemarkgrefvinnan Louise Charlotte,
född Radziwill, som ägde ofantliga besittningar i Polen och var föremål för
prins Jacob Sobieskys frieri, med kurfurstens samtycke bröt denna förbin-
delse och plötsligen äktade pfalzgrefve Carl Philip af Neuburg, hvilket
väckte en ytterst häftig förbittring hos det polska hofvet. Planerna på
Ostpreussen voro för öfrigt gamla, och gynnades äfven af Sverige, så fort
den svenska politiken var på spänd fot med den brandenburgska.
2? Om Frankrikes polska politik se instruktion för markis de Béthune
i Recneil des instructions ete.: Pologne. — K. M. till Dörffler 21 nov. 1688.
Hist. Tidskrift 1895. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
