Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3172 C. BILDT
Efter Johan Kasimirs död förordnade Clemens X genom
breve apostolicum den 22 juni 1673! drottning Kristina till
»administratrix, gubernatrix, directrix et superintendens
generalis» på lifstid öfver hospitalet och alla dess tillhörig-
heter. Hon utrustades med den mest vidsträckta fullmakt,
utan annan egentlig inskränkning, än att hospitalets egen-
dom ej finge bortsäljas eller uthyras på längre tid än tre
år. Inkomsterna fingo användas till förmån så väl för
svenska katoliker som deras efterkommande. Brefvet, hvars
författare tyckes ha varit föga hemma i historien, ty han
han kallar Kristina »sola catholica ex S:te Birgitte posteri-
tate», upplyser att drottningen redan i januari 1673 inträdt
i utöfningen af sina rättigheter, men att hon, följande de
polske konungarnes exempel, bekräftat kardinal Orsini sä-
som svenska nationens beskyddare. — Till bevis på att
hon tog sin nya ställning på allvar lät hon genast såsom
alumner inskrifva några personer för hvilka hon intresserade
sig. Den förnämste bland dessa, hvilken också erhöll den
största pensionen eller 50 scudi i månaden, var grefve Ula-
dislaus Konstantin Vasa af Vasanhof, vanligen Vasenau
kallad, naturlig son till Uladislaus IV, hvilken efter Johan
Kasimirs död kommit till Kristinas hof. En melankolisk
figur i historien denne Vasa-son! Rättänkande, hederlig,
ädelsinnad, men utan några hvarken kroppens eller själens
lysande egenskaper, utan tilltagsenhet och förföljd af en
oblidkelig otur gick han genom lifvet utan fröjd, utan ära
och utan pengar, nära till bäde rikedom och glans utan
att kunna nå någondera. Hösten och vintern 1674 var han
Kristinas ombud i Sverige? och öfvertog vid sin återkomst
till Rom 1675 befälet öfver hennes lilla lifvakt. Åtskilliga
gånger blänkte hoppets stjärna för honom; än var det fråga
om ett rikt parti, än om att han af spanska hofvet skulle
erkännas som arfvinge till några af de polske Vasarnes
rättigheter öfver Bari, men till hans olycka lade Kristina
sig hvar gang i saken, och hon hade en märkvärdig lätthet
att fördärfva allt hon tog om händer. Vasenau fick nöja
sig med sin anspråkslösa ställning som chef för drottningens
! Afskrift i cod. cit. II
? Jfr Arekenholz, III, s. 473—480. Kristinas bref till honom äro
fulla af de obarmhärtigaste snäsor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
